DN ledare menar att turbulensen kring Vattenfall är framkallad av näringsminister Maud Olofsson. Med sitt impulsiva agerande har hon skadat både sig själv och bolaget. Dock anser ledarredaktionen tydligen inte att Alliansen skadats.

Den här ledaren var mer rakt på sak än jag någonsin har varit i mina postningar, nästintill, eller rättare sagt, den har tydliga inslag av personangrepp. Eller ska vi säga ett publikt utvecklingssamtal?

Med ord som ”impulsiv ledarstil” och ”skakig mark” är det så nära ett avgångskrav som man rimligen kan komma utan att för den delen uttrycka det är min bedömning. Jag hade kanske inte uttryckt mig på detta sätt om jag vore ledarredaktör men jag är benägen att hålla med i sakfrågan.

Men vi kommer inte se detta ske innan valet. Maud Olofsson (C) är partiledare för Europas rikaste parti och samtidigt vice statsminister. Skulle hon avgå eller tvingas till nya utmaningar i livet utan förvarning skulle det skicka chockvågor in i Alliansen. Varför? Ytterst så blir Fredrik Reinfeldts omdöme och ledarförmåga då mer publikt ifrågasatt, han är de facto regeringens chef med rätt samt skyldighet att till- och avsätta de enskilda ministrarna. Han har uppenbarligen inte kunnat tygla eller coacha sin partner, vice Statsminister och Näringsminister. Att jag, från min horisont, en längre tid varit tveksam till hans talanger tror jag inte fått något större genomslag.

Men marken skakar onekligen nu under Maud Olofsson fötter, likt en jordbävning vilket är naturligt, men det kommer inte hända något annat än att porslinet skramlar lite i skåpen och någon tavla kanske hamnar på sned. Skulle Fredrik Reinfeldt (M) ta bort det som skakar, hans näringsminister, så kommer regeringen att riskera skaka så pass att den faller som ett korthus. Det finns skakningar, eller krav på någon form av nydaning, även bland (C) vilket inte direkt gör marken stabilare på något sätt och Gustav Fridolins (MP) artikel i SvD ger ett aktivt understöd till de krafter som luftar sin besvikelse.

Men onekligen känns hela DN-artikel som en variant på ett publikt utvecklingssamtal. Inte minst för att det är en av Alliansregeringens mest okritiska mediakanaler som nu framkallar en mindre skakning i marken i Alliansens direkta närhet.

Övrigt: Alliansfritt har sammanställt en tidslinjal för den senaste veckans händelser i ärendet och Peter Andersson naturligtvis.