Om ordets makt och något om historierevisionism

Det är oerhört beklämmande att se hur ordets makt, och viljan att skriva en egen historia, präglar delar av den begynnande valrörelsen. Vi kommer nog se ganska mycket av detta under det kommande året och vi kommer se hur respekten för tryckfriheten och yttrandefriheten kommer att utmanas. Jag kan känna mig sorgsen över detta då just dessa, världens äldsta lagar på området, är vad demokratin ytterst vilar på.

Det första grövre exemplet som jag tänker på är Sydöstrans ledare från igår. Där misstänkliggörs (S) att vilja söka samarbete med (SD) lokalt i strid med vad Mona Sahlin anfört. Vad ledarskribenten helt utelämnar är en korrekt nuläges- och historiebeskrivning.

Sydsvenskan gör ett stort nummer av att (S) och (SD) äger en majoritet på pappret i Trelleborg och därmed skulle kunna forma en majoritet tillsammans. Men. Sydsvenskan utelämnar att borgerligheten styr med (SD) goda minne som vågmästare.

Det är mycket riktigt att det förre kommunalrådet Egil Ahl (S) ville undersöka förutsättningarna för ett samarbete (SD) i Trelleborg. Vad Sydsvenskan inte skriver är att Ahl sparkades ut av formidabel storm av kritik från Socialdemokrater i allmänhet och i socialdemokrater från Trelleborg i synnerhet.

Det andra exemplet står Centerpartisten Staffan Danielsson för. Han påstår, utan angivande av källa, att (S) strävar efter en ökad signalspaning tillsammans med (V) och (MP) och ger en historiebeskrivning som går stick i stäv med den i efterhand av såväl Thomas Bodström (S) som Mikael Odenberg (M) vitsordade. Den som ledde till dagens situation redovisas för övrigt i Fokus.

Staffans agerande är lika logiskt som tragiskt om det är det fria ordet han vill försvara. Logiskt att, efter (C) praktvurpa i försvaret av integriteten, vilja flytta fokus från egna tillkortakommanden till att skriva om historien. Det vore modigare, och sannolikt effektivare, om han arbetade för att få sina egna partikamrater att rösta för oppositionens reservation om FRA 2.0 som syftar till att riva upp lagrummet och tillsätta en parlamentarisk utredning om det är den personliga integriteten han vill försvara. Att börja om i en kontrollerad process.

Jag vill i sammanhanget framhålla hans partikamrat Erik Hultin som nu kandiderar till Riksdagen. Erik representerar för mig en ärlighet och en rakryggad hållning som skarpt kontrasterar mot den av (C) hittills förda politiken. Erik kommer aldrig få min röst när han nu kandiderar till riksdagen av förklarliga skäl, men jag är beredd att ge honom mitt stöd. Vore fler som Erik skulle vi inte sitta här och då hade sannolikt Staffan sluppit lägga sådan tid på att skriva om historien.

Det är med andra ord beklämmande att se hur såväl tidningsredaktioner som enskilda hanterar det fria ordet. Att utelämna avgörande information för läsaren och därmed bidra till en uppluckring av respekten för det som demokratin vilar på. Det fria ordet. Det är inte utan att jag får en känsla av olust.

Murket är ett ord som kan användas.

Annat: Röda Berget