(S) släpper sin budgetmotion idag, och Mona Sahlin (S) samt Thomas Östros (S) skriver om denna på DN Debatt. Denna innebär stora satsningar på jobben i kommunerna även under 2011 och 2012. Om vi ska kunna sätta stopp för uppsägningarna måste kommunerna få tydliga och långsiktiga besked.

(S) vill under de närmaste tre åren investera 5 miljarder i ett sysselsättningsstöd. Under samma period satsar (S) 6 miljarder på skolan och sjukvården. Därutöver lägger vi 7 miljarder på riktade satsningar, bland annat ett traineeprogram för unga. Totalt tillför vi kommunsektorn drygt 18 miljarder kronor mer än regeringen under 2010–2012. (S) säger till exempel nej till förvärvsavdrag för personer med årsinkomster på drygt en miljon.

Den här typen av debattartiklar innefattar en rad med siffror som kan vara besvärliga att hantera för läsaren men man gör den begriplig genom att påpeka följande:

"När ekonomin föll dramatiskt under slutet av förra året var regeringen passiv (trots att såväl Finanspolitiska rådet som Konjunkturinstitutet varnade, min anmärkning). I stället för att snabbt skjuta till nya resurser till kommunerna sänkte regeringen skatten, på lånade pengar. Enligt rege­ringens egen budget kommer det därför att finnas 60.000 färre lärare, vårdbiträden och andra offentliganställda 2011 än 2008".

Däri ligger skillnaden mellan budgetalternativen som jag ser det. För att ta vårt samhälle vidare efter detta måste vi satsa långsiktigt på framför allt utbildning. Det är ingen rymdforskning som ligger bakom att vi som en följd en alltmer globaliserad ekonomi och ökad rörlighet bllivit av med mindre kvalificerade jobb i industrin. Detta innebär att vi som nation måste ha något annat att erbjuda om vi ska behålla vår välfärd. Och till detta måste vi höja den generella kompetensen i alla samhällssektorer. Det andra som ovan passus säger är att oavsett vad man sagt om välfärdens kärna så är det vårdbiträden som fått gå. De vårdbiträden som är de som tar hand om våra gamla.

När budgetmotionen nu släpps skall jag läsa igenom de delar som engagerar mig och kommer att återkomma i ärendet.

Men Alliansens stimulanser med det program som man döpt till LYFT kontrasterar skarpt. Detta program innebär att arbetslösa tvingas ut i att gräva diken och plantera träd samt andra okvalificerade uppgifter. Denna åtgärd kan dels komma att snedvrida konkurrensen samtidigt som jag anser den vara slöseri med tid. Tid som kan nyttjas till omställning.

Det underskott, som både Alliansen och (S) räknar med kommer att återställas på sikt, skiljelinjen ligger i hur. Men den tid som Alliansen inte utnyttjar kommer aldrig att kunna återställas. Tid, likt förtroende, kan bara förbrukas, aldrig köpas.

Låt oss nu utnyttja den tiden, annars ser det mörkt ut för framtiden.