Jag har nu läst igenom Mona Sahlins (S) tal till kongressen igen. Som jag skrev tidigare så kommer kongressen präglas av jobbfrågan. Det blir än tydligare när jag läser igenom talet en gång till.
Det kanske inte är så mycket det som hon säger som jag nu reflekterar över, kanske mer om vad som inte tas upp i inledningsanförandet vilket sätter dessa frågor i skymundan för media.
Det finns, som jag ser det, åtminstone två frågor som det senaste året har präglat en del av debatten. En sådan fråga är IPRED och integritetsfrågorna. Här föreligger ett ganska stort arbete i temagrupperna och jag vet att det finns bland delegaterna ett stort engagemang i principprogrammet som ett försvarligt antal vill skärpa högst väsentligt. Mer om detta kommer sannolikt under morgondagen.
En annan fråga är synen på vårat engagemang i Afghanistan. Denna fråga diskuteras i skrivande stund och utfallet av dessa samtal kommer sannolikt bli publika under morgondagen och voteringarna kommer att bli spännande att följa eftersom det finns delade uppfattningar bland ombuden.
Hur skall jag då värdera talet nu med några timmars perspektiv? Jag skulle vilja sammanfatta det i följande mening:
Mona Sahlin väljer sina strider.
Rent psykologiskt är det egentligen självklart att hon väljer en fråga där hon har initiativet, en klar väg framåt för och där ombuden upplever samma behov av att den löses. Peter Andersson, som sitter bedvid, har noterat en del tendenser som kan vara värda att ta fasta på. Dom andra två, och det kommer säkert fler frågor, riskerar att komma kanske inte i skymundan men i varje fall få mindre medveten fokusering.
Min hållning? Sannolikt hade jag gjort samma prioritering. Om vi inte löser jobbfrågan så är all annan problematik egentligen sekunda. Har vi inte möjligheter att, som samhälle eller individ, betala för mat, bostad, vård, skola och omsorg så blir sådant som IPRED och FRA-lagen till en … märklig fråga.
Mona Sahlin väljer onekligen sina strider. Och valet? Ganska självklart, val är till för att vinnas. Såväl Monas val som valet 2010.
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Aftonbladet 3, Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3, SvD, DI, DN, SvD2, Peter Andersson,
Om att välja sina strider, en reflektion
Johan Westerholm on onsdagen den 28:e oktober 2009
Labels:
#jobb09,
Ekonomi,
jobbkongress,
jobbkongressen,
Mona Sahlin,
Politik,
Socialdemokraterna