Efter en del vånda, och inte minst för att ingenting annat i nyhetsflödet hakade, väljer jag söndagens ”snackis” och att vara kärleksfull kritiker till det parti jag valt att engagera mig i.

Thomas Bodström har rekordhög frånvaro i riksdagen. Ofta arbetar han då som advokat, och debiterar enligt advokattaxan, visar en granskning som ”Kalla fakta” i TV4 gjort och som nu rapporteras av bland annat DN.

Thomas gav igår sin bild och version i Agenda och jag tyckte det gick så bra det nu kunde gå. Som han säger ger Kalla Faktas sätt att presentera statistik en lite skruvad bild men Kalla Fakta har, anser jag, en poäng. Att Thomas kanske är den mest högpresterande utskottsordföranden vi har i Riksdagen framkom aldrig tydligt vilket var tråkigt. Men. Poängen ligger inte i huruvida en ledamot är närvarande, engagerad och produktiv eller inte vilket tyvärr blev huvudbudskapet, poängen ligger i det rent principiella.

Jag tycker personligen det är oerhört tråkigt att Thomas anser sig kunna prioritera sidouppdrag före riksdagsarbetet om det nu så bara sker vid det tiotal tillfällen som han anger.

Thomas är en vitsordat extremt högpresterande person men det innebär inte i min värld att det legitimerar detta beteende. Dessutom vrider han de argument jag haft mot bland annat hans advokatkollega Peter Althin (KD) ur händerna på mig. Jag kritiserade Peter Althin då det begav sig för hans dubbla stolar, det kan jag inte med trovärdighet göra längre.

En utkvittad ledamot har generellt ett giltigt förfall, skälen kan vara andra uppdrag där ledamoten representerar Riksdagen och det ligger på de enskilda partierna att avgöra detta.
Att vara riksdagsledamot innebär att den enskilde är i tjänst 365 dagar per år, dygnet runt. För detta uppbär den enskilde ledamoten en ersättning om 54 500 kr per månad samt såväl bostads- som reseersättning.

Att få förmånen att representera sitt parti i riksdagen ses av många medlemmar i de politiska partierna som det absolut finaste förtroendet, och, det är trångt på listorna. Med erfarenheterna från förlustvalet 2006 för (S) ännu trängre och det finns i partiet många som skulle vilja kröna sin karriär med ett riksdagsmandat. Kanske alla inte är lika vassa eller produktiva som Thomas men det finns stora begåvningar i de politiska partierna som får stå tillbaka för andra kriterier och som aldrig skulle ens tänka tanken på att prioritera bort riksdagsarbetet.

Så av respekten för den sistnämnda gruppen inom (S) vädjar jag till Thomas att tänka om. Att jag inte har argumenten mot våra politiska motståndare längre må vara hänt, men i respekten för våra partikamrater som skulle göra allt för att få förtroendet att sitta i Riksdagen skulle jag bejaka en annorlunda prioritering.

Annat: Peter Andersson där du hittar andra länkar men även Mary, Jordfräsen och Thomas själv är värda att läsa.