Ny förmögenhetsskatt, höjd inkomstskatt och skatt på exklusiva fastigheter krävs för att klara jobben och kvaliteten i skolan och vården. Moderaterna har redan sänkt skatterna med 85 miljarder och tänker fortsätta sänka dem, med lånade pengar. En vanlig pensionär har fått 68 kronor i sänkt skatt medan miljonärer har fått tiotusentals. För oss är det självklart att den som har goda inkomster ska bidra mer. Vårt besked till svenska folket är kärvt men ärligt: det finns inget utrymme för skattesänkningar skriver Mona Sahlin och Thomas Östros (S) partiledare på DN Debatt.
För att konstrastera kan den vetgirige i regeringens vårbudgetproposition läsa att en av tre som nu förlorar jobbet med Alliansens "arbetslinje" blir permanent utslagen från arbetsmarknaden. Konjunkturinstitutet gör samma bedömning. Med en arbetslöshet på en halv miljon människor är det mycket stora grupper som riskerar att aldrig komma tillbaka till arbetsmarknaden.
Kärvt, men ärligt och sannolikt ett säkert kort som (S) nu spelar ut. Fredrik Reinfeldt (M) har enligt kalkyler i annan media nu fått sänkt skatt med 4 000 kr per månad emedan snittpensionären fått nöja sig med 68 kronor mer att festa loss på. Per månad. Sådant gör i alla fall mig förbannad men kanske Allianssympatisören tycker att allt nu är i sin ordning.
Ett argument som stör mig är att detta, genom ofinansierade skattesänkningar, ökade konsumtionsutrymme skapar arbetstillfällen i Sverige. Nu talar vårpropositionen ett annat språk men Alliansens retorik har inte förändrats. Alls.
Låt mig ta ett exempel. Jag har personligen fått runt 2 000 kronor mer att röra mig med i månaden. Dessa äts dock upp av höjda egenavgifter men det blir helt klart en skärv kvar. Vad använder jag detta utrymme till? I mitt fall hemelektronik, kläder och resor. Utöver säljaren på OnOff , elektronikgrossisten, resebyrån, klädbutiken och flyplanspersonalen är sannolikt denna, ganska stora sänkning, en högst begränsad effekt på svenska arbetstillfällen men desto större på IBM resultaträkning, det lokala hotellet utanför Kairo, komponentleverantörerna på Taiwan, de kinesiska klädproducenterna etc. De alltfler stängda butikerna i bland annat Jakobsberg Centrum talar ett mycket tydligt språk.
Mitt konsumtionsmönster är inte unikt för medelklass segmentet. Denna skattesänkning har jag nu fått för att Alliansen lånat till den. Den tredjedel som nu permanent hamnar i arbetslöshet tackar ödmjukast och unnar säkert med oförställd glädje och yra mig och andra med mig denna ökade konsumtion.
Det är endast i de extrema fallen som dessa sänkta skatter återinvesteras på ett sådant sätt att de får effekter på svensk arbetsmarknad.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till Alliansen, att säga tack känns inte bra i magen. Alls.
Då är det bättre att stå upp som Mona Sahlin och Thomas Östros (S). Ärligt. Rakryggat. Och självklart på något sätt.
Annat
Peter Andersson, Peter Högberg, Alexandra Einerstam
Ska jag säga tack till Alliansen?
Johan Westerholm on onsdagen den 9:e september 2009
Labels:
Alliansen,
jobbkris,
jobbävning,
Media,
Mona Sahlin,
Politik,
Socialdemokraterna,
Thomas Östros