Riksdagens talman ryter till om de många läckorna av innehållet i budgeten. Nu tar han partiledarna i örat och kallar dem till ett möte om vilka regler som ska gälla för hur framtida budgetar ska presenteras rapporterar E24.

Som cnab kommenterade, det är en viktig diskussion och det skall för formens skull poängteras att detta är, som Pär Westerberg (M), en tendens som nu kulminerat i en uppenbar flirt med väljare och media. Vinnarna? PR-byråerna, förlorare är parlamentarismen i sig.

För att vår demokrati skall fungera krävs att alla aktörer håller sig till spelreglerna, även de som överenskommits i ett handslag eller finns av tradition och sunt förnuft.

Demokrati bygger i mångt och mycket på maktdelning. I vårt fall är Riksdagen den beslutande institutionen, Regeringen den verkställande och domstolarna den dömande. Media brukar kallas för den fjärde statsmakten som den granskande.

I alla fulla fall gav årets budget och efterföljande debattprocess något att tänka på. För alla. Jag tycker att det rent generellt är direkt osmakligt att runda riksdagen på det sätt som gjorts och det finns en fara för hela den demokratiska processen. Regeringen förutsätter med detta agerande att Riksdagsledamöterna är lojala knapptryckare och att det är av underordnad betydelse om hur och när propositioner presenteras. I min värld är Riksdagsledamöterna valda av folket och skall erhålla samma information samtidigt vid givna och kommunicerade tillfällen.

En annan formsak, och inte en så liten heller, är användandet av statistik och siffermaterial i talarstolen. Anders Borg (M) höjde inte direkt nivån med att välja 2005 års statsbudget som fokus som han dessutom felciterade. Själv var jag i alla fall klart mer intresserad av 2010. Men sannolikt har även andra partier använt sig av denna metod historiskt medvetet eller omedvetet i större eller mindre omfattning.

Detta är slöseri med lyssnarens och motståndarens tid anser jag. Alltför mycket tid går sedan åt att lägga informationen tillrätta och vi har inte den ordningen i detta land att den anklagade skall bevisa sin oskuld.

En jämförelse kan göras med det regelverk som tillämpas på Stockholmsbörsen. Där skulle det beteende som nu Regering och Riksdag visar upp föranleda kraftiga böter och i värsta fall avnotering vid upprepade förseelser. Fakta skall honoreras och kommunikation skall följa de tidpunkter man kommit överens om.

Om Riksdag och Regering vill motverka ett framtida förakt så är det hög tid att hörsamma Talmannens uppmaning. Som ett litet tips kan man inför mötet med honom studera Stockholmsbörsens noteringsavtal. Detta är kristallklart och kan med fördel tillämpas i vår demokrati då det tycks vara så att skrivna regler är av nöden.

För vi kan väl, och ska väl, inte avnotera våra företrädare annat än på valdagen?