Samhällsdebattören Pär Ström är tacksam för att Anna Anka har flyttat genusdebattens gränser. Äntligen kan jag få gehör för mina åsikter, skriver han bland annat på Expressen Sidan 4.

Han hänvisar bland annat till Anna Ankas lätt bisarra och i många fall murkna uttalanden som innebär att hans tidigare extremkonservativa position i genusdebatten, förflyttats från att vara extremkonservativ till att vara ungefär i mitten, den mitten mellan extremfeminism och extremkonservatism där han uppfattar sig stå tillsammans med en förnuftbaserad argumentation.

Men. Nej Pär Ström, du har enligt min uppfattning bara polerat ytan lite. I din artikel, där du inledningsvis låter förnuftig, skriver du följande i dina förslag till vad som nu måste till från statens sida:

"En annan utredning bör arbeta fram förslag på åtgärder mot att beviskraven ofta sätts orimligt lågt när en man står åtalad för sexualbrott mot en kvinna".

Jag vet inte vilken värld Pär Ström lever i, men den är fjär från min, och många kvinnors, verklighet. Högsta Domstolen sänkte i juni i år beviskraven vid våldtäktsmål. Konsekvenserna är kanske abstrakta för Pär Ström. Men inte för mig.

Jag har under en del av min yrkesverksamma tid arbetat med skyddet av våldtagna och misshandlade kvinnor. Jag kände mig tvungen att gå till nya utmaningar då jag efter en tid blev personligt affekterad av de trauman jag fick uppleva som betraktare. Påverkad på ett sådant sätt att jag inte kunde släppa det äckel och den avsky som varje sådant fall för med sig när jag gick hem för dagen.

Jag trodde med mina nya vägval att jag kunde lämna denna erfarenhet till historien. Jag anade inte då hur fel jag hade. Jag vet idag, livet tog en annan vändning.

Under sommaren blev en ung kvinna, dessutom nära anhörig, utsatt för en våldtäkt med sadistiska inslag av en känd gärningsman. Polis- och läkarutredningar pekar på att ett grovt brott begåtts. Men, med nämnda HD-dom vågar idag inte åklagare väcka åtal. Åklagare får bara väcka åtal om han eller hon är övertygad om fällande dom och så är inte fallet med denna nya praxis. Den enda tröst som finns är att försäkringsbolaget tror på kvinnans berättelse som stöds av läkar och polisdokumentation vilket innebär att hemförsäkringen täcker det skadestånd hon skulle erhållit i en rättsprocess.

Hur mår den unga kvinnan idag? Kroppen har nu läkt. Men. Hon är diagnosticerad med en grav PTS, Post Traumatiskt Stress Syndrom, hennes tro på samhället är raderad i grunden, hennes syn på sexualitet är fylld av obehag. Studier är inte att tänka på, apati ligger nära som alternativ varje dag.

Hur mår den unga kvinnans familj? En familjs tillvaro är nu slagen i bitar, av det som var drömmen om livet är det bara spillror kvar som ingen förstår hur att få ihop till en fungerande helhet. För ingen vet hur det ska se ut längre.

Och jag kan inte bära deras smärta, jag skulle så gärna göra det för jag står inte ut med deras lidande. Jag kan bara känna ilska mot denna typ av brott och de åsikter Pär Ström ger uttryck för.

Nej, Pär Ströms position är fortfarande extrem anser jag. Extremt murken och utan tillstymmelse av empati. Vad han än tycker om Anna Anka anser jag att han gör bäst att söka hennes sällskap en gång för alla. Där har han sin like.