Utspelet på DN Debatt måste dock vara det kraftfullaste skottet i foten i modern tid för att citera Niklas Ekdahl i DN.
Göran Hägglund raljerar friskt över genusperspektivet när han skriver följande efter att ha sågat kulturelitens påstådda akademisering av genusproblematiken:
Minns också den förre Jämo:n Claes Borgströms uttalande för en tid sedan, att svenska mäns kvinnosyn kunde liknas vid talibanernas – och kvinnornas kvinnosyn också för den delen.
Hela artikeln känns sunkigare och murknare för var gång jag går igenom den. Och, jag är inte längre förvånad över att Anna Anka erbjöd sina insikter om ett verkligt vanligt liv till just (KD) eller att (KD) partisekreterare välkomnade henne (innan kvinnoförbundet vaknade till liv).
Under fem år av mitt liv kom jag att arbeta med skydd av misshandlade kvinnor, barn som utsatts för sexuella övergrepp (grov våldtäkt) av närstående och annat som finns i vår vardag. Osynligt för många men i allra högsta grad verklighet för de utsatta. Göran Hägglund (KD) anser att allt detta är tillskruvade akademiska vänsterteorier som har väldigt lite med ”verklighetens folk” att göra. Att detta folk är ointresserat vad som kvinnor, barn och äldre utsätts för i termer om våld och utnyttjande.
Han ger därmed uttryck för en mycket märklig syn när han samtidigt vill lagstifta om att vi skall hjälpa vår nästa. Svenska vanliga misshandlade kvinnor tycks i Göran Hägglunds värld blöda bäst ifred vid det egna köksbordet. Jag har hämtat detta sista citat från Ann-Charlotte Marteus utmärkta artikel i Expressen. Annars skriver Andres Boonstra väl i SvD.
Nej, ju mer jag läser och förstår av detta partis murkna kvinno- och samhällssyn, ju mer önskar jag att kamrat fyra procents lie förpassar dessa folkets företrädare till deras alldeles egna vanliga köksbord för att reflektera över hur ett alldeles vanligt samhälle faktiskt ser ut.
