Sven-Erik Österberg, Veronica Palm och Berit Högman, alla (S), ger idag en replik i SvD till Cristina Husmark-Pehrssons (M) och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins (M) inlägg om regeringens åtgärdspaket som ska underlätta för långtidssjukskrivna att återvända till arbetsmarknaden.

Det känns som en tanke, jag tänkte följa upp med ett till inlägg efter de kommentarer jag fått på FB, via mail och på bloggen om min postning om de Kastlösa. För jag glömde en grupp. De sjukskrivna.

För läget är akut, regeringen presenterar nu ett hafsigt utkast. Det är en konsekvens av att regeringen redan från början hastade fram genomgripande försämringar i sjukförsäkringen. Många, bland annat regeringens egna myndigheter, varnade för vad som skulle hända under år 2010 men regeringen vägrade lyssna. En egenhet som tyvärr slår igenom i ganska många beslut.

En av de reaktioner jag fick beskrev en ensamstående mamma med barn i förskoleåldern. Hon har en form av reumatism som medför att hon ständigt har en smärta som enligt VAS ligger på mellan 5 och 6, obelastat. Det krävs ingen rymdforskning för att komma fram till att just reumatiker med denna smärtkänslighet är direkt olämpliga att skicka ut i fysiskt orienterad verksamhet.

Men se, här skickar Försäkringskassan, i enlighet med de riktlinjer Alliansen tagit fram, ut henne på ett lager där lyft av tunga föremål tillhör de vanligaste göromålen. Hennes sjukdom och fysiska hälsa försämras av samhället självt. På samma sätt så måste hon åka till lagret varje dag, annars blir hon av med sin ersättning trots att fler, av varandra oberoende läkare, intygat att detta är direkt skadligt. Fösäkringskassans riktlinjer, som Alliansen bär ansvar för, medger ingen lättnad alls i detta fall.

Tar jag upp detta med Allianspolitiker säger dessa att "jag kan inte uttala mig i de enskilda fallet" eller "Föräkringskassan ser ut att tillämpa regelverket fel" och sedan händer ingenting.

Lika märklig är denna perception som verklighetsfrämmande. Märklig för de "enskilda fallen" blir fler och fler och börjar nu nå en aktningsvärd volym som till och med den mest illiterate Allisansledamot borde märka något av. Främmande för mig då det säger väldigt mycket om den människosyn som präglar Alliansen.

Även denna grupp är Kastlös. Utan rättigheter, utan skydd, endast skyldigheter. Och få eller inga som för deras talan.

För Christina Husmark-Pehrsson (M) och Sven-Otto Littorin (lika M) kanske det inte spelar någon roll, därav den märkliga samhällssynen. Det finns snart ingen folkhälsa eller arbetsmarknad kvar värt sitt namn. Det har man effektivt pulvriserat.

I Alliansens namn.

Annat: AB, AB2