Storbritannien är berett att minska sin kärnvapenkapacitet som en del i de globala nedrustningsansträngningarna rapporterar SvD. Detta besked går hand i hand med President Barack Obamas beslut att att dra tillbaka planerna på en kontroversiell robotsköld i östra Europa (bland annat SR). Beslutet hyllas av många demokrater, medan kritiken är stark från republikanskt håll.

Även i dessa länder är nu försvaret på väg att bli en budgetpost som andra, inte helt olikt utvecklingen i Sverige även fast vi slog in på den vägen av andra skäl än som effekt av finanskrisen. Gordon Brown och Barack Obama kommer nog aldrig att direkt vilja erkänna detta men detta är realpolitik. Inget annat.

För USA och Storbritannien är situationen annorlunda än för Sverige dock. Dollarns hegemoni i världshandeln har byggts upp med ett starkt försvar. Nu monteras detta ned sakta men säkert, och att Storbritannien är USA:s viktigaste allierade på den euroasiska kontintenten är ingen nyhet.

Jag försökte tidigare beskriva de säkerhetspolitiska effekterna av finanskrisen, och de kommer nu slag i slag. Vi kommer sannolikt under vår livstid nu få se hur ett nytt säkerhetspolitiskt landskap växer fram. Vinnare och förlorare i detta landskap?

På vinnarsidan kommer vi se Kina och Brasilien är mitt grundtips, var Ryssland återfinns är mer oklart vilket även gäller EU, gas och energipolitikens riktning kommer vara avgörande i hur våra relationer balanserar med Rysslands politiska viljeinriktning. USA kommer att få markant mindre inflytande men under överskådlig tid vara en av fler poler i en multipolär världsordning.

Jag tror att vi gör klokt i, trots vad Marie Hafström anför i stödutredningen, att behålla FOI intakt en tid framöver. Den kompetensen kan behövas snarare än vad vi anar och att slopa värnplikten kan visa sig vara ungefär det sämsta vi gjort.

I finanskrisens skugga