Jag hamnade nu på morgonen i en milt sagt animerad diskussion med en (M)-sympatisör mot bakgrund av tidigare inlägg. Jag trodde under en kort stund att jag skulle provocera fram en infarkt hos den gode pensionären. Men vi lyckades gjuta olja på vågorna ändå och skiljdes som goda grannar.

Men en av hans kommentarer gjorde mig förbannad på riktigt vilket jag gav uttryck för. Att det, enligt honom, inte är Alliansens fel att folk far illa i det samhälle som växer fram, det är myndigheternas ansvar som sedan 50 år är så ”sossifierade” att dessa medvetet vantolkar och saboterar Alliansens regleringsbrev som skall styra verksamheten.

Detta är en mycket allvarlig anklagelse mot alla tjänstemän som varje dag försöker göra sitt yttersta.

En så pass allvarlig anklagelse att jag bad honom att styrka detta förhållande då det i sådana fall skulle falla under allmänt åtal eller vara sakliga skäl för avsked. Skulle han lyckas styrka detta förhållande så stödjer jag honom, sådana tjänstemän ska vi inte ha i stats- eller lokalförvaltningar. Det förhållningssättet platsar inte i en demokrati. Lika lite som ryktesspridning utan saklig grund gör det. Misstänkliggörandet av grupper som politisk strategi hör hemma i andra samhällen och Europa gjorde sig kvitt ett exempel på detta i maj 1945.

Nej, sådan retorik hör inte hemma i en politisk debatt. En (M)-kandidat som däremot håller en bra ton är Mary. Jag håller inte alltid med henne men i detta inlägg finns mycket visdom. Hon pekar på Anna Hedborgs (S) artikel som även jag önskar att fler läser.

SvD, SvD2