DN fortsätter med vad jag kan se sitt partipolitiska program, förvillande likt (FP) mer neo-liberala varianter men inte utan inslag av (M). Idag är det säkerheten som avhandlas. Man skriver i ingressen att Sverige behöver skärpa sin inre och yttre säkerhet, att varken rättsstaten eller försvaret fungerar tillfredsställande och att den personliga integriteten naggas ständigt i kanten.

Det är svårt att inte sympatisera med detta men när det gäller det militära försvaret så försvinner det som kan vara bra i att den som skrivit avsnittet brister i analys och faller i populistiska och grunda slutsatser.

Man skriver följande:

Gå med i NATO. Svenskt försvar är inte längre bara svenskt, i internationella säkerhetsoperationer samverkar Sverige med andra, både EU- och Natoländer. I närområdet byggs en nordisk samverkan. För dessa uppgifter behöver Sverige utbilda och öva soldater och skaffa utrustning. Ytterst är dock försvaret av vårt eget territorium vår försvarsmakts främsta uppgift. Den är långsiktig och kan inte underordnas internationella insatser.

Att det säkerhetspolitiska landskapet nu i grunden förändras bekommer inte författaren. Engagemanget i Afghanistan talar sitt mycket tydliga språk avseende problematik och slitningar. Till detta kommer USA, tidigare primus motor, allt hackigare och skakigare förutsättningar samt intresse. Internationell samverkan ja, men jag är inte övertygad om att NATO är rätt väg.

Det är hög tid att det gamla värnpliktssystemet skrotas. Försvaret måste ha välutbildad och motiverad personal. Det kräver en befälskår som är aktiv på fältet och har internationell tjänst som villkor.

Nej säger jag, redan idag har FM en mycket bristfällig koppling till samhället, den blir allt svagare. Internationella erfarenheter pekar på ständiga vakans och rekryteringsproblem då FM(Försvarsmakten) skall konkurrera med den övriga arbetsmarknaden. FM risk att endast få bottenskrapet som arbetsmarknaden har att erbjuda. Risken är överhängande vilket ytterligare kan komma att försvaga förankringen och FM budgetpost.

Försvarsmateriel ska kunna köpas på marknaden, en inhemsk försvarsindustri har inte längre ett egenvärde. En naturlig och önskvärd följd av försvarets omvandling är att Sverige formellt ansöker om medlemskap i Nato, som vi redan samarbetar nära med.

Här har DN inte begripit någonting av materielförsörjningsprocessen eller Sveriges internationella förutsättningar. Till att börja med är Sverige en liten marknad varför vi hamnar sist i kön för materiel som står till buds på denna marknad. Ett exempel kan ses i reportage från Afghanistan. Varför tror DN att våra soldater har fel färg på skyddsvästarna? Det finns inte tyg till salu på marknaden i de relativt små mängder som vi behöver. De stora länderna, USA och Storbritanien dammsuger marknaden på detta. Ett annat exempel är de omtalade helikoptrarna som kommer att ha tagit 19 år från beställning till leverans. Vi kommer inte kunna bli en prioriterad kund utan kommer vackert få vänta på vår tur. När leverantören behagar.

En annan aspekt är att DN ser svensk diplomati som det skäl att vi, trots vår ringa storlek, får oproportioneligt stora möjligheter till att sitta med i rätt sammanhang. Så är det inte, att ha en egen försvarsindustri öppnar dörrar och är en förutsättning för en plats i diplomatins elitserie. Oavsett vad man kan tycka om detta förhåller det sig på det sättet. Fråga Urban Ahlin (S) och Carl Bildt (M). Jag vågar påstå att jag vet att de är av en annan uppfattning.

Men programmet? Märkligt tilltag men styrker bilden av en allt mer uttalad politisk agenda.