Korrekta upphandlingar ger bäst valuta för skattepengarna, oavsett om det gäller vård eller vägar. Offentliga aktörer bör studera de vinstgivande privata för att bli effektivare skriver man på DN Debatt.

Ja, så är det. Inte all verksamhet är vare sig lämpad eller mår bra av monopol. Jag läser just nu med visst nöje Timbros bok "Flyt" som ger en beskrivning av samhället nu och samhället som det såg ut 1973. Inte utan humor och distans, men även en tydlig påminselse för de som säger att det var bättre förr. För de som säger det kan jag säga: Det var det inte.

Televerket ägde telefonerna i hemmen, abbonenten hade endast dessa till låns. Det var straffbart att "privatimportera" trådlösa diton och koppla in på telenätet. Det fanns dom som fick varmvatten först 1981 och min bror till exempel, bodde i en relativt stor tre-rums hyreslägenhet inne i Stockholms city utan badrum så sent som in på 1990-talet. Hyresgästerna, ett 40-tal, delade på dusch och badkar i källaren.

Det kan vara på sin plats att jag markerar var jag står i privatiseringsdebatten nu. Debatten drivs dels av de vinster som vissa bolag gör, men även av de fall av vanvård som förekommer. Jag tror att det är viktigt att hålla i minnet att vanvård förekommer även i offentligt finansierad vård.

Jag är benägen att införa ett tydligare reglementer för hur försäljning av offentlig verksamhet skall gå till så att "goodwill" och annat kommer medborgarna, eller de facto ägarna, tillgodo. Ytterligare åtgärder bör vara vinstbegränsningar eller andra kapitaltäckningskrav för privata aktörer så att de negativa konsekvenser om och när dessa går i konkurs undviks.

Det finns en rad med andra aspekter som vi nu måste ta tag i. Privata skolor har inga krav enligt förvaltningslagen på sig att spara betyg till exempel. För kommunala verksamheter är detta reglerat men friskolor faller inte under dessa arkivbestämmelser. Elevers betyg riskerar att försvinna i en konkurs och vad tror ni händer då?

Men jag är i grunden förespråkare av att den enskilde medborgaren skall kunna välja. Och det finns eldsjälar som kan utveckla verksamheter som inte fungerar bra i den stordrift som kom att prägla 1970-talet. Som exempel kan nämnas ett vårdföretag som specialiserat sig att inom Stockholms Län (SLL) habilitera ungdomar med Aspergers syndrom in i samhället. Man tillämpar en metodik som närmast kan liknas vid "jobblinjen". Grundarna var före detta anställda i SLL och hade under många år sett vad som kunde göras om pengarna användes på ett annat sätt och om man aktivt arbetade med små-företagare för att ordna praktikplatser.

I landstingsbyråkratin var detta omöjligt vilket fick till följd att dessa ungdomar isolerades och hänvisades i bästa fall till varandra i en på alla sätt konstgjord verksamhet mellan kl 10-14 vardagar. På sommaren uppehåll i 9 veckor. Cirka 50% av ungdomarna kom, genom bolagets försorg, att habiliteras ut i arbeten och lönebidragen kunde succesivt trappas ner. Resultatet blev mer än en vinst för bolaget. Det blev till en vinst för den enskilde klienten och samhället. Detta då den offentliga byråkratin i det enskilda fallet var en begränsning. En sådan verksamhet skall självklart premieras anser jag.

Jag tycker att debatten är lika spännande som nödvändig. Förhoppningsvis kommer den att leda till ett klart ställningstagande på Socialdemokraternas kongress i höst. Men intill dess emotser jag att bägge sidor, utom och inom de politiska partierna, sätter ett större värde på egenskaper som att citera korrekt och med fakta som grund föra en saklig debatt.

Och motståndarna? Dom bör titta lite i backspegeln. Det var inte bättre förr.