… är en rad ur Evert Taubes ”Calle Schewens vals” och kan väl konstateras tillhöra det svenska kulturarvet. Lättsamma ballader som svenska folket tagit till sitt hjärta.

Just första halvan av strofen tycker jag passar in på något annat i svensk kulturdebatt. Göran Hägglund, (KD). För någonting har hänt i de kopplingar mellan tanke och ord som kommer ur hans mun och penna. Katrine Kielos skriver en roande ledarkrönika i Aftonbladet på detta och jag väljer att ta vid.

I DN går han till generalangrepp mot den svenska kultureliten som enligt sagde Hägglund består av vänsterorienterade djup elitistiska akademiska kultursnobbar som inte begriper vad ”vanligt folk” vill ha och som explicit påtvingar detta vanliga folk allehanda, ur (KD) horisont, oönskade värderingar. Värderingar som lika lön oavsett kön och andra genus-relaterade företeelser.

Men någonting har brustit totalt nu när biblioteken, med dess sannolikt djupt vänsterindoktrinerade personal, nu tvingas rensa i sin bokflora av utrymmesskäl. Biblioteken anpassar sig (hör och häpna Hr Hägglund) till vad ”vanligt folk” vill läsa och det visar sig konstigt nog att ”tyngre” litteratur nu får ge plats för lättare prosa som Liza Marklund, Stieg Larsson etc. Göran Hägglund (KD) förfasar sig över detta på Newsmill och ger uttryck för att bibliotek endast skall vara en slutstation för böcker som sällan läses. Och därmed tillse att mindre bemedlade, som inte har råd att köpa böcker, endast är hänvisad till denna av Hr Hägglund uppskattade litteraturen.

Som sagt, något har totalt brustit hos Hr Hägglund, eller så säger han precis vad han funderar på. Å ena sidan känner han sig hotad av en odefinierad vänstersympatiserande kulturelit, å andra sidan tycks han ha mycket starka synpunkter på den typ av litteratur som vanligt folk lånar på biblioteken. Hr Hägglunds retorik påminner mig om något jag läste i en historiebok om ett Europa på 1930-talet. Om statsledningar som definierade vad god kultur var för dess folk.

Det brinner sannerligen i toppen. Inte bara martallens topp.