Sveriges ambassad i Tel Aviv borde inte ha kritiserat Aftonbladet för publiceringen av Donald Boström. Men vissa som nu upprörs talar om pressfriheten med kluven tunga skrev SvD i en klarsynt ledare igår. Antalet kluvna tungor i debatten slår sannolikt alla inofficiella rekord.

Orsaken varför jag gör denna postning är min reaktion, som jag skrivit om tidigare, över medias hantering av olika uttalanden men även ambassadören i Tel Avivs agerande som jag känner olust inför.

Varför? En av mina förebilder i den politiska debatten är Torgny Segerstedt (Liberal). En modig man som rakryggad höll sin linje och sökte försvara det fria ordet. Perioden under andra världskriget var inte oproblematisk, framför allt inte tiden fram till Stalingrad. Han blev censurerad av sin vän Per-Albin Hansson (S) med vilken han hade sina trätor men lyckades ändock behålla vänskapen.

Och Torgny Segerstedt kom att bli en symbol för medias fria roll samt, i min värld, den personliga integriteten. Hans ord ur Demokrati och Diktatur (1933) förtjänar en central plats i debatten:

"Friheten kan obestridligen missbrukas och blir missbrukad. Den innehåller emellertid just i sin egenskap av frihet botemedlen mot sin urartning. Den fria kritikrätten, offentligheten över vad som händer och sker och den rättskänsla som är tillfinnandes hos ett sunt folk, motverka förfallet"

Jag vill därför å det skarpaste invända mot sådana i Sverige eller Europa (jag är ju faktiskt medborgare i EU) som på något sätt inskränka medias roll i den fria debatten. Det handlar faktiskt lika mycket om integritet. Jag kan, och får, tycka vad jag vill om alltifrån (SD) grumliga människosyn på den yttersta nationalromantiska högerkanten till å andra sidan gammelkommunisters samhällssyn.

Men som Carl Bildt konstaterar i arvet efter Torgny Segerstedt, det bästa vapnet mot dessa krafter är yttrandefriheten i sig sjävt och de öppna arkiven. Av den anledningen har jag nu börjat sovra lite i vilken media jag läser utan att behöva kontrollera källor. Jerusalem Post, som jag tidigare ansett vara påläst (men konservativ) och haft en nivå med SvD gör mig besviken. JPost har nyss återinsatt Per Gahrton som språkrör visar det sig, citat enligt nedan:

Bonnier's statement sparked intense criticism in Sweden, with the Green Party spokesman Per Gahrton saying she should be recalled and taught "the basics of Swedish freedom of speech," and the Swedish media questioning why a government-appointed official criticized an article in a newspaper based in a country where there is press freedom.

Och bidrar därmed till att ytterligare demonisera debatten med faktafel som riskerar att komma leva sitt eget liv. Vad vill jag ha sagt? Yttrandefriheten är central, men den kräver av den enskilde och media ett förstånd. Av media att man honorerar källkritik och fakta, av den enskilde att han eller hon ständigt ifrågasätter budskap och budbärare. Lena Mellin skriver bra i Aftonbladet om hur det hela börjar urarta och begränsar Carl Bildts alternativ.

Yttrandefriheten är central i en demokrati. Utan den är vi ingen demokrati.