Att Per Gudmundsson hatar sossar är intet nytt. Han attackerar i sin spalt i SvD idag (S) "nya" kampanjmetod som hämtad från "Sex and the City" och påstår att detta grepp är i brist på ny politik.

Tragiskt. Eller komiskt. Jag tror att jag lutar åt det senare då jag blir lite full i skratt. Jag kan bara sluta mig till att Per Gudmundsson inte kan läsa eller heller för den delen lyssna. Ett läsvärt exempel på (S) interna debatt och arbete är Carin Jämtins utspel, ett annat han kunde lyssna på är Mona Sahlins sommartal. Tyvärr finns inget av dom som pekböcker men han identifierade helt uppenbart ett behov, tyvärr är marknaden för liten för denna produkt som då skulle nischa sig mot 40-åriga läsobenägna vita män med borgerliga sympatier.

När Alliansen prövade amerikanska metoder är det "innovativt". Ett exempel är (M) hemsida som i sin logik och funktionalitet är en kopia av Obamas motsvarande. Jag har hört (M)-medlemmar sucka "vilken vacker hemsida" med en salig lycka i rösten. Inte mycket av politik men desto mer av utanpåverk och kosmetik.

Men det är klart att det gör ont, "Sex and the City" känns mer "hip" än den serie som ligger närmare Alliansen. Seinfeld.

Tre dysfunktionella män och en smått hysterisk kvinna som hamnar i dom mest bisarra situationer helt sjävförvållat. Samtidigt misslyckas dom med det mesta....