Mary skriver bekymrat om analyserandet av Fredrik Reinfeldts tal. Att andra, som jag kanske är ett exempel på, analyserar det, letar efter luckor, glidningar eller tvetydigheter emedan Mary helst vill att man kanske bara ska tro på vad han säger. I den bästa av världar kanske det är så. Men politik är en annan värld med en alldeles egen logik.

I teorin, om utsagor aldrig skulle behöva omsättas i praktik, kanske vi skulle tro blint på det politiska ledarskapet. Men tyvärr hinner praktiken ikapp. Teorin hinns alltid ikapp av praktiken eller resultatet. I det moderata fallet kan vi ta exemplet med Fredrik Reinfeldts uttalande om att inte låta jaga en hel generation. Handen på hjärtat nu alla moderater, hur gick det sen?

Likaledes kan vi föra upp (C) som exempel. Där man på partistämma efter partistämma låtit förstå att Centerpartiet sätter den personliga integriteten främst. Före frågor som arbetsrätt och småföretagarens villkor. Nu senast med Maud Olofssons inlägg i debatten. Återigen, och med samma hand på hjärtat, vad har man levererat?

Visst, (S) är tyvärr lika goda kålsupare. Det tillfälliga lån man tog från pensionärerna 1996 är mig veterligen fortfarande inte reglerat och ett mycket pinsamt exempel. Och denna grupp är idag milt sagt upprörda över att Alliansen ytterligare lägger börda på detta genom det fjärde steget i jobbskatteavdraget.

Det är naturligt att vi hör endast det vi vill höra, se endast det vi vill se. Att (M)-sympatisören säger att vår partiledare menar alltid vad han säger med samma inlevelse som (S)-diton hårdnackat försvarar sin partiledares ordvrängningar.

Men praktiken kommer alltid ikapp. Och eftersom det politiska budskapet ofta är så tvetydigt formulerat för att avsändaren inte ska kunna beslås med lögn så är det naturligt att mycket tid går till analys.

Begagnandet av ”den politiska pudeln” bygger vidare på detta komplicerade förhållande till sanningen, allt för att skyla ett fallerat löfte. En politiker, oavsett politisk färg, har som överordnat mål att bli omvald. Låt oss inte hymla om detta. Den politiska pudeln kan, som resultatet när teori och praktik fallerar, adressera

Dåtid
Framtid
Vardag
Ideal

Här följer exempel på varje kategori när vårt politiska ledarskap försöker försköna eller skruva på utsagor man ångrat men försöker hålla färgen:

Dåtid: Med facit i hand borde vi….
Framtid: Det får framtiden utvisa…
Vardag: Vi hade inte kontroll över alla faktorer….
Ideal: Det som inte fick inträffa har inträffat….

Nej, jag tror tyvärr att de som ger sig in i politiken måste vara medvetna om att allt kommer att analyseras. Varje ord, varje kommatecken samt vad som ligger i bisatser. Allt för att pressa fram den underliggande meningen. Och väljaren genomskådar alltid den politiska pudeln.

Oavsett vad vi som vill jobba med politik tycker om det så är detta tyvärr väljarnas bild. Låt oss inte heller ducka för detta utan försöka göra något åt det. Oavsett politisk färg.