Kampen om kvinnorna har börjat. I opinionen ser Socialdemokraterna ut att ha trumf på handen. Moderaterna slår ur underläge. På klassisk industrimark i Nacka höll Mona Sahlin sitt sommartal. Vid Dieselverkstan i Sickla startades det som sedan en gång skulle bli Atlas Copco. Men det var inte klasskamp utan könskamp som stod på dagordningen där Socialdemokraternas partiordförande försökte kickstarta hösten skriver SvD:s Lena Hennel i ett försök till analys, ett försök som jag tycker att hon lyckas ganska bra med. En annan sådan är DN:s Henrik Brors, inte oväntat med en rätt skeptisk och lite gnällig ton. Men vad är annat att vänta från en bitvis neo-liberal tidning.

Själv var jag inte där, vi hade valkonferens samtidigt och styrelsen hade därför valt att dela upp göromålen. Men. När jag går igenom talet och kommentarerna från de som var närvarande så kan jag konstatera att Mona Sahlin (S) agerar som jag själv skulle gjort. Gå på "low hanging fruits". Alliansen har omedvetet eller medvetet försämrat situationen radikalt för främst ensamstående föräldrar med små barn. Detta är en grupp som av olika skäl har väldigt svårt att komma in på arbetsmarknaden, ett av dessa är att arbetsgivare har ett inbyggt motstånd att rekrytera denna grupp beroende på VAB-dagar etc.

Hur Alliansen nu än vänder och vrider på både sig själva och siffrorna kommer man ha svårt att förklara de uppenbara försämringar denna grupp drabbats av sedan den tredje söndagen i september 2006.

Något jag tyckte var riktigt bra var differentieringen i sjukvårdskostnaderna. De är, tycker jag, att friskare patienter inte är berättigade till samma faktureringsunderlag som de som är mer vårdkrävande. Det är en basal skillnad på rättvis och rättvisande ersättningar. Begåvat.

Lågt hängande frukter och en mer rättvisande fördelningspolitik kan vara vägen till valvinst 2010. Det blir en spännande höst på alla vis.


Peter Andersson, Ulvenlöv