Arbetslösheten stiger nu rapporterar DN och TT. Under andra kvartalet i år var 454 000 personer öppet arbetslösa, denna andeö utgör 9,1 procent av arbetskraften och är en uppgång med 2,3 procentenheter jämfört med motsvarande period i fjol. Antalet sysselsatta var i genomsnitt 4 525 000 personer, en minskning med 99 000 personer jämfört med samma period förra året. Branscherna tillverkning och utvinning, energi och miljö samt byggverksamhet står tillsammans för nästan tre fjärdedelar av den totala minskningen av antalet sysselsatta, skriver SCB.

Samtidigt rapporterar Swedbanks ekonomer (DI) att tillståndet i den finansiella sektorn har förbättrats de senaste månaderna och flera länder har uppvisat ekonomisk tillväxt. Världsekonomin kan ha nått botten och en återhämtning kan inledas under andra halvåret, men stimulanserna behövs ännu en tid.

Calle Fridén ställer på sin blogg en relevant fråga som han fått av en kompis, varför bankerna ska åtnjuta stimulanser men inte industrin.

Jag bedömer att Alliansen nu står för en pedagogisk utmaning, för det upplevs sannolikt som en anomali för den vanlige medborgaren att finansbranchen får miljarder i stimulanser och garantier emedan riktiga produktionsorienterade verksamheter möts av en stängd dörr. Samtidigt som Stureplansklientelet med kotlettfrisyrer jublar åt vändningen, som inte producerar annat än låtsaspengar, så tvingas allt fler ut i ett utanförskap som få kan se konsekvenserna av. Igår träffade jag en vän som endast vet att endast 10 månader av A-kassa återstår. Och inga jobb att söka.

SCB pekar på att 3/4 av alla nya arbetslösa tillhör industri och byggsektorerna. Så lyss till en stilla vädjan:

Börja då i dessa sektorer för guds skull. En investering i bättre vägar, järnvägar, bostäder, miljösektorn och ny teknik måste ju ändå till för att möta framtiden, det är ju alla partier ense om. Det måste vara mer kostnadseffektivt att investera i detta än meningslösa coachsamtal på orter det inte finns jobb.

Hur svårt kan det vara?