Satt och läste Aftonbladet och då Helle Kleins ledare som jag någonstans tycker var välskriven och bra och det var väl då jag bestämde mig för att göra en postning om den milt sagt infekterade debatt om tryck- och åsiktsfrihet som rasar i spåren av Donald Boströms artiklar.
Tiden medger inte att jag söker granska hans påståenden och det är därför jag inte väljer det anslaget. Vad jag reagerar på är hur olika myndighetschefer och politiker hanterat den uppkomna situationen.
Att Ambassadören i Tel Aviv, som myndighetschef, ger uttryck för sin personliga frustration är inte acceptabelt omdöme som statstjänsteman och myndighetsperson. Om det nu är på det sättet men i frånvaro av Carl Bildts (M) kommentarer så går det bara att gissa. Men sedan kommer något jag inte får ihop. Birgitta Ohlsson, (FP) och utrikespolitisk talesperson tillika ledamot i utrikesutskottet gör följande uttalande i Jerusalem Post:
"I think it's devastating and totally unacceptable," Swedish MP Birgitta Ohlsson, who sits on the parliament's committee on foreign affairs, told The Jerusalem Post. "It's not the first time that we've seen similar stories in this paper. Of course independent newspapers in a liberal democracy should have the opportunity to criticize other countries, but this is crossing the line."Birgitta har varit en av frontfigurerna hos Alliansen som sagt sig värna om personlig integritet och respekten för den svenska grundlagen. Det är i det här sammanhanget jag inte blir klok på vad hon håller på med. Om hennes uttalande att gå över gränsen baseras på hennes roll som förtroendevald för ett liberalt parti och försvarare av de värden man säger sig stå för känns det … sådär. Ganska murket faktiskt.
Det är ingen statshemlighet att Birgitta Ohlsson hyser en varm sympati för Israel. Jag respekterar detta och håller ibland med henne i vissa avseenden och ibland inte i andra. Men det hon ger uttryck för är en tolkning att yttrandefrihet och medias oberoende roll endast kan försvaras om man följer hennes sympatier. I övrigt så riskerar media repressalier, för det borde rimligtvis bli konsekvensen när gränser passeras.
Jag känner mig inte helt komfortabel nu. Det skulle vara en förlust för alla som arbetar för skydd av meddelarfrihet, yttrandefrihet och personlig integritet om en av de viktigaste opinionsbildarna graderar vilka åsikter som är värda att försvaras till förmån för vilka principer som skall råda. Det kan skapa tvivel om vilka andra åsikter som kan komma att bli ”non grata”. Birgitta Olssons uttalande i Jerusalem Post tyder på att ett klargörande var (FP) står i frågan bör ske snarast.
Carl Bildt (M) kommunicerar sin inställning på ett mycket tydligt, och bra sätt. Jag kan återigen konstatera att han är en av mina favoritmoderater. Trots att jag är (S) så anser jag att han är en av de klarast lysande stjärnorna vi har även fast jag ganska ofta inte håller med honom i sak.
