På Arvid Falk kan du läsa det tal jag förberedde till Humlegården idag. Av skeenden utanför min kontroll kommer det vara högst osäkert om jag kan delta. Men, talet handlar till del om de bundsförvanter vi har i integritetsdebatten.

En bundsförvant jag vill framhålla är Skatteverkets Generaldirektör Mats Sjöstrand. Han har pläderat i två olika debattartiklar i DN om dels rätten till den personliga sfären men även vad som krävs för att han ska kunna lösa sin del av samhällets åligganden. Att leta efter information där den rimligtvis står att finna istället för masskartläggningar.

I en vidare kontext konstaterar upphovsmännen till målen för Stockholmsprogrammet att hot mot EU och rikets säkerhet utnyttjar de civila infrastrukturerna. Helt korrekt. Var gömmer man annars enklast ett träd? I skogen. Var gömmer man likvider som finansierar eller är ett resultat av kriminella handlingar? Bland andra likvider.... Världsbankens f medarbetare Moises Naim har kartlagt detta och därmed kunnat peka på hur vi skulle kunna adressera Stockholmsprogrammets mål med andra medel. Medel som inte innebär tveksamma och integritetskränkande metoder.

Alliansregeringens, ytterst i dessa ärenden företrädd av vår Statsminister, säger rakt ut i sin kommentar att "Svenska myndigheter arbetar inte på detta sätt". Punkt. Full stop. Finí. Ende. End of discussion.

Det är bland annat mot den här bakgrunden jag ställer mig frågan om regeringsfähigheten. Om vad Alliansregeringen egentligen har för agenda. Om den intellektuella spänsten hos våra ministrar och folkvalda. Om förmågan att se orsakssamband och konsekvenser.

Hoppas att jag hinner förbi Humlegården idag i alla fall. Om inte annat för att säga hej.