Om djupa spadtag

Borgerliga Fra-motståndare: Allvarligt om Säpo får beställa underrättelse-information av Fra. Den borgerliga överenskommelsen om Fra-lagen i september förra året innebar långtgående förbättringar för rättssäkerhet och individens integritet. Tyvärr innehåller den proposition som regeringen presenterat ett antal brister, som med rätta har kritiserats av tunga remissinstanser. Viktiga detaljer behöver granskas innan riksdagen tar ställning till lagförslaget skriver Anders Wijkman (KD), Camilla Lindberg (FP) Per Ankersjö (C) och ordförande för Borgerligtnej.se Mattias Söderhielm på DN Opinion.

Ja, vad ska man säga? Det är svårt att inte hålla med, jag har haft en löpande dialog med Camilla i ärendet. Blir dock lite beklämd över att man fortsätter att angripa symptomen på något som gått helt snett istället för att adressera roten till problemet. De lagar som jag tillsammans med författarna till artikeln är enigt kritiska mot har en historisk bakgrund. Med denna bakgrund kommer det politiska ledarskapets oförmåga att framstå i en ännu tydligare dager vilket kräver än hårdare nypor och djupare spadtag om vi ska lyckas skydda den personliga integriteten i framtiden.

Svenskt underrättelseväsende är i sin struktur och metodik en i huvudsak konsekvens av den hotbild som var rådande 1963 och som började få sin struktur under första halvan av 1970-talet. Den äldsta, och första lagen, som reglerar Försvarsunderättelsetjänsten är just från 1973. Det säkerhetspolitiska landskapet kom att präglas av ”det kalla kriget” med den inbördes kampen mellan i praktiken tre stormakter; USA med NATO, USSR samt Kina. En förändring av detta landskap inleddes med President Nixons öppnande av Kina och upparbetande av relationer med Mao Tse Tungs ledarskap.

Försvarsunderrättelsetjänstens fyra epicentrum, eller pivoter, har sedan dess i praktiken kretsat

• MUST (f.d. OP5) med KSI (en anomali då MUST representerar en myndighet i myndigheten Försvarsmakten)
• FRA
• SÄPO
• Styrelsen för Psykologiskt försvar (sedermera KBM)

Den senare för en alltmer tynande tillvaro på bekostnad av de tre förra, men med sinsemellan ganska klara rågångar. Redan under denna period började särintressen växa och ett för (S) pinsamt exempel var IB som hade sin grund i ett politiskt behov eller klåfingrighet i åsiktsregistrering men kom att utvecklas till att bli en tjänstemannaorganisation utan egentlig politisk styrning. Antalet myndigheter i underättelsekompexet växer lavinartat för att inte nämna privata, rent komersiella, aktörer med internet som främsta källa. En utveckling som nu riskerar att eskalera med IPRED och andra lagrum som drivkraft. Det finns skäl att värdera konsekvenserna i form av komersiell "okynnesspaning" av dessa lagar för den enskilde.

Idag ser bilden i och för sig annorlunda ut på ytan. Men den är i grunden ett resultat av ett lappande och lagande av en hotbild från 1960-talet.

Rätt i sak, definitivt tavelträff. Men vi kan inte ge oss här, det krävs djupare spadtag.