Uppdaterad: Anders Mildners utmärkta krönika om de repressiva krafternas drivkrafter är mer än läsvärd och kan med fördel ligga till grund om vägvals- och metoddebatt. Jag har påbörjat nedan ett resonemang i ämnet.

Jag är blev ännu mer bekymrad när jag ånyo läste EU-komissionens eget dokument om Stockholmsprogrammet.

Dokumentet, "An area of freedom, security and justice serving the citizen" som givits ut av EU-komissionen har en mycket begåvad struktur. Den analys som ligger till grund och de målsättningar som sätts upp kan nog de flesta ställa upp på. Den är väl genomarbetad och går att styrka med andra källor. Brott som trafficking, barnpornografi och annan grov brottslighet av organiserad karaktär är på något sätt självklara att bekämpa. Men.

Sedan kommer vägen till målet. Jag citerar:

European information model based on a more powerful strategic analysis capacity and better gathering and processing of operational information. This model must take account of existing systems, including those in the customs field, and overcome the challenges of exchanging information with non-member countries.

The following aspects will have to be defined:

– criteria for gathering, sharing and processing information obtained for security purposes, while complying with data protection principles;
– a follow-up mechanism for assessing how the exchange of information operates;
– ways of identifying future needs;
– the guiding principles for a policy on the international transfer of data for security purposes (applying demanding data-protection criteria).

The EU must also significantly boost its capacity for analysing and collating the strategic information at its disposal. Synergies between Europol and Frontex need to improve in this context.

Överlag oroväckande. För det tar oss till en punkt där svensk makrodata analyseras av icke-svenskar utanför den svenska kulturella diskursen. Och vad blir resultatet när någon utanför en diskurs analyserar densamma? Beteenden som är accepterade i vårt samhälle riskerar att klassificeras som avvikande i en större europeisk kontext.

Ett exempel: En italiensk konservativ katolsk analytiker kan undermedvetet komma att klassa information om sekulariserade svenska HBT-personer som abnormala och hotfulla mot EU. Det är ingenting konstigt med att våra egna värderingar slår igenom på vår yrkesroll, om jag var satt att analysera motsvarande italienska beteende på marginalen skulle jag sannolikt finna ett obehag och trycka på larm-knappen. Men. Med de tvångsmedel som möjliggörs genom samarbetet riskerar i Sverige oskyldiga beteenden att kategoriseras som hotfulla.

Varför tog jag just detta exempel? En typ av information som kan komma att utväxlas är resultatet av FRA-lagen. Den lag som möjliggör kartläggning av sexuell eller religiös natur. Och den konstruktionen går, anser jag, stick i stäv med Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Vad vill jag ha sagt?

Jag kan känna att jag kan skriva under på mycket av den problemställning, analys och delar av målformuleringen som redogörs för i programmet. Jag kan däremot inte skriva under på lösningarna av fler skäl. Det främsta är integritetsbaserat, men det finns en rad tankevurpor i komissionens resonemang.

Större databaser och fler analytiker har prövats i USA efter 9/11. Med känt resultat. I USA har effekterna endast varit marginella och inte påverkat skeendet, allt enligt US Department of Defence i en gemensam rapport tillsammans med NSA och CIA. De senare anser jag ha en hög trovärdighet när dessa nu, post George W Bush, underkänner sitt eget arbete. I den amerikanska kontexten är det endast resultaten som räknas och dessa har, bevisligen, uteblivit.

Det tredje är just den kulturella kontext jag försökt beskriva. Hur mycket information jag än har kan jag inte värdera denna om jag inte har den kulturella diskursen klar för mig. Om detta i förlängningen skulle leda till att man möjliggör till exempel att grekiska polismän sätts in i operationer i Umeå, hur bra blir det då? Eller om svensk polis skulle sätta av till Korsika och försöka bringa rätsida i ett misstänkt brottmål. Lokal- och kulturkännedom är a och o.

Nu kommer sannolikt de som propagerar för ett ratificerat Stockholms-program säga att jag är ute och antar något som inte kommer hända. Jag anser i sådana fall att bevisbördan åligger dessa. Det finns krafter som vill se en slik utveckling. Jag vill det inte. Detta kommer bara resultera i att fler granskar mer information, fler operationer kommer präglas av fel man på fel plats och denna väg är genom USA:s misslyckande dokumenterat oframkomlig.

Annat i ärendet

Peter Andersson, Opassande, Opassandes gästbloggare