Om trappstädning, pyramider, värnplikt och oskrvna blad

Tillgången på personal svarar inte mot långsiktiga behov. När Sveriges försvar ställs om från invasionsförsvar till insatsförsvar, berett att verka hemma och utomlands, finns en grundläggande obalans i personalens ålder och befälsnivå. I dag finns ett överskott på 1.500 äldre officerare, medan bristen i lägre befälskategorier är omfattande. Regeringen bör nu vidta åtgärder så att Försvarsmakten får rätt sorts personal, skriver riksrevisor Claes Norgren på DN Debatt.

Medborgarna har ett berättigat intresse av att veta om de cirka 40 miljarder kronor de årligen betalar till Försvarsmakten används effektivt. För att pengarna ska ge önskad effekt krävs att riksdagens beslut om militär förmåga kan levereras.

Även för riksdagens insyn i försvars- och säkerhetspolitiken är det nödvändigt att regeringen säkerställer att Försvarsmakten kan leverera förmåga. För att detta ska bli verklighet krävs samtidigt att förmågan tydligt redovisas av Försvarsmakten.

Med det beslut som togs i förra veckan att börja nedmonteringen av den viktigaste källan för föryngring av FM, värnplikten, ser jag mörkt på vad Claes Norgren efterlyser. Trots de annonser jag såg igår i Stockholms Tunnelbana.

För, dessa problem är inte nya alls. Redan på min tid som officer kännetecknades FM av ha ett större huvud än fötter. En omvänd pyramid och Claes Norgrens siffror från 2008 skrämmer. Endast 43 Fänrikar av 20 000 anställda. Fänrikar som är de som lever och verkar närmast soldaterna och sjömännen.

Problemet som jag ser det är att inget av de statsbärande partierna ((S) och (M) vill gå in och peta i övertaligheten. Av olika skäl. (M) beröringsskräck bottnar i att försämra villkoren för deras kanske trognaste kärnväljare. (S) motsvarande avogsamhet baseras på att man då skulle vara tvungen att gå in och förändra ingågna anställningsavta, fullmaktsanställningarna, och därmed börja göra undantag i LAS.

Jag ryggar personligen inte för ganska drastiska metoder, men jag ser rätt mörkt på möjligheterna då det finns en strukturell rädsla i det politiska ledarskapet. Men, att ta bort FM största rekryteringsbas var nog det minst begåvade sättet att börja på. Här kommer Sten Tolgfors (M) ha skrivit in sig i historien, frågan är om det var på det här sättet han ville bli ihågkommen.

Tyvärr är jag nog pessimist nu. Jag ser inte idag att det finns mod och vilja att ta tjuren vid hornen. Eller att börja städa trappan uppifrån och ned.

Eller kanske helt enkelt börja med ett vitt oskrivet papper?