Centralbankernas inflationsmål alltför endimensionellt. Även kreditexpansion och huspriser måste beaktas. De flesta finansiella kriser – sju stycken sedan industrialismens genombrott – har föregåtts av en bubbla med kraftigt höjd utlåning och stigande huspriser. Detta är faktorer som centralbankerna inte beaktat i sin utövning. Men ingen penningpolitisk regim varar för evigt. I ett nytt ramverk bör centralbankerna göra en samlad bedömning av hela bilden: kreditexpansion, skulduppbyggnad, sparande och tillgångspriser, skriver förre riksbankschefen Urban Bäckström och Nordeas tidigare chefekonom Jörgen Appelgren i ett framåtblickande inlägg på DN Debatt.

Inlägget timar faktiskt rätt väl med gårdagens tal av Lars Ohly (V) i ALmedalen. Han tangerar i sitt tal det Bäckström och Appelgren säger men lägger, trots hans bakgrund, på en marknadsaspekt. Att banker som behöver statligt stöd skall få detta men i utbyte mot det enda marknaden inte vill ge ifrån sig. Aktier. Ett delägarskap ger makt. Och ansvar. Bäckström och Appelgren väljer att fokusera på hur bankerna skall undvika kriser, det är bra. Men väjer för det som Ohly tar upp. Vilken makt man de facto besitter, och med denna makt följer ett ansvar man brustit i.

Jag förespråkar inte Lars Ohlys väg, men vill se lite mer spänst i debatten från marknadens representanter hur ett ansvar skall regleras i skattebetarnas intresse. Om inte det kommer något sådant kan (V) förslag att komma närmare och det är jag principiell motståndare till. Men principer kan komma att ändras om verkligheten kräver det.

DN, SvD, SvD 2

Nymedia: Peter Andersson