Om (C), vakthundar och Maud Olofsson

Lysssnade i morse när jag var på väg till Almedalen på Maud Olofsson (C) i P1 inför dagen idag som är Centerpartiets dag.

En påfallande ödmjuk Maud Olofsson, nästan så att jag trodde att hon lärt något. Men ack vad jag bedrog mig. När intervjun kom in på ämnet integritet så kom gamla ränder tillbaka. Hon utnämnde sig själv till regeringens vakthund i integritetsfrågor som FRA, Ipred etc. och att detta var själklart att (C) hade den rollen. Detta torde då innebära att (M), (FP) och (KD) är dom partier som hela tiden kör över (C). Frågar man (FP) så stämmer inte detta.

Nu kan jag tycka att uppdraget som vakthund går sådär. Maud Olofssons kvaliteter som vakthund påminner mig om min hund som dog för en tid sedan. Det gick sådär att be henne vakta ett köttben, eller ännu hellre, en skål med ostbågar. Som att ha bocken som trädgårdsmästare.

Nu är det så att jag saknar verkligen min hund, oavsett hennes kvaliteter som vakthund. Maud Olofsson kommer jag däremot inte sakna den dagen hon avgår, bland annat för hennes kvaliteter som vakthund.

Inom kort dyker sannolikt Calle upp för gemensam transport till Almedalen.