Tre danska soldater dödades vid strider i den afghanska Helmandprovinsen på onsdagskvällen lokal tid, meddelar den danska försvarsledningen. Soldaterna omkom när deras patrullfordon förstördes av en sprängladdning. Därmed har Danmark förlorat sammanlagt 25 man i Afghanistankriget skriver SvD.
Samtidigt lever större delen av Afghanistans befolkning i misär, utom kanske i Kabul som just nu upplever en byggboom. En byggboom som får afghanska byggherrar att tala i termer som "god avkastning" och "marknadsanpassningar av hyror".
Det är en tudelad bild som ges. Den globala finanskrisen har fått till följd att Pakistan måste dumpa sin export i Afghanistan som bland annat då innebär billig betong. Men vilka har medel att investera? Dom som exporterar Afghanistans bästsäljare, opium. SR rapporterar en del, al Jazeera har även dom täckning.
Men vilken bild kommer till slut segra? USA och ISAF med världens bäst utrustade militära förband står fortfarande utan den slutliga seger man behöver. Hotet från IED och rudimentärt utbildade motståndare vinner alltsom oftast oväntad segrar över högutbildade och vältränade NATO-soldater. Varför?
Motståndaren är den farligast som tänkas kan. Den har sina rötter i den misär som finns utanför Kabul. Och som inte längre har något kvar att förlora.
Det finns skäl att ta ett vidare grepp om situationen. Ett initiativ som bygger märkbara förbättringar i livsvillkoren för de som lever utanför byggboomens Kabul. Att ge motståndarens rekryteringsbas något att förlora kan vara grundstenen för en framtida seger.
Hur konstigt det än kan låta.
Om att ha något att förlora
Johan Westerholm on onsdagen den 17:e juni 2009
Labels:
Afghanistan,
Danmark,
ISAF,
Nato,
Politik,
Utrikes- och säkerhetspolitik