Statistik över ungdomsarbetslösheten döljer mer än den visar, säger opinionsföretaget Novus i en rapport inför Almedalsveckan. Många försvinner ur siffrorna för att de lämnat arbetsmarknaden och börjat studera skriver SvD.

Naturligtvis är det viktigt att ha någon form av bas att utgå ifrån när man på makronivå styr insatserna. Sedan kan jag tycka att de ungdomar som väljer studier i en lågkonjunktur gör helt rätt. Att öka sin anställningsbarhet kan aldrig vara fel när jobben tryter. Men siffrorna i rapporten förskräcker, mer än dubbelt så många ungdomar som äldre har nu ställts utanför arbetsmarknaden.

Det finns nu naturligtvis dom som börjar skrika "slopa LAS" för ungdomarnas skull. Men jag har svårt att ta dessa på fullt allvar i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vem, om vi nu ställer en 57-åring mot en 22-åring mot varandra, på arbetsmarknaden har bäst förutsättningar och ger bästa avkastningen i en utbildningsinvestering?

Satsar samhället eller den enskilde på kompetensutveckling betalar den senare tillbaka med större säkerhet. Till sig själv och samhället.