Att vara oberoende och lojal

Dagens bloggruskning om DN artikel och debatt får verkligen tankarna att gå igång. Tankar kring medias oberoende ställning i enlighet med det utrymme man erhåller i enlighet med Regeringsformen. En roll som tunga företrädare för just detta segment klassificeras som den fjärde statsmakten som den granskande vid sidan av den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten.

En hög häst där sadeln nu kanske inte sitter så fast och man riskerar att trilla av. Jag har sedan jag börjat blogga ibland reagerat på hur olika media hanterar olika nyheter. Det som slår mig är att oroväckande ofta så har man en eftersläpning på mellan 24 och 48 timmar på internationella nyheter som på ett eller annat sätt påverkar Sverige. En annan iakttagelse är att inte sällan skildras endast ena sidan i en konflikt eller av ett händelseförlopp. Det holistiska perspektivet uteblir och bilden av en nyhet sätts av förmågan att hantera fler informationskanaler.

Det var av den anledningen jag valde att följa kriget på Gaza från fler källor än en. Genom att följa Al Jazeera och Jerusalem Post fick jag kanske inte en balanserad bild men ändock två anslagsvinklar. Sedan är det intressant att följa hur Der Spiegel ur ett tyskt perspektiv ser på amerikansk inrikespolitik citerat i NY Times i finanskrisens skugga. Dessa perspektiv är inte ointressanta då de påverkar Sveriges förmåga att agera i en alltmer mångfacetterad värld. Och värre lär det bli.

Det kommer att bli spännande att följa hur nu DN och annan media följer denna debatt på nätet. Och hur den rapporteras. Jag är inte helt säker på att man kommer att täcka in nyanserna i reaktioner ur ett nyhetsperspektiv som finns att läsa snart på de flesta politikbloggarna. Som exempel på den oligopolitiska syn som framför allt DN har på opinion och folkbildning kan jag konstatera att efter Marks och min (med flera) artikel kommenterades av försvarsminister Tolgfors så skrev vi ett genmäle till denna. DN tog inte in vårat genmäle för att det stred mot deras principer. Vi lät därefter Newsmill publicera genmälet.

Jag bedömer att vi kanske ser ett mönster växa fram nu. En rädsla från vissa mediahus att tappa sin opinionsledande roll. Framväxten av Newsmill och andra fora är ett tecken på att det inte bara är musik och filmbranschen som legat efter i affärsutvecklingen. Vissa mediahus bör kanske sända detta en tanke om man fortsatt vill göra anspråk på att vara en ledande plattform för debatt och opinionsbildning.

DN ger i sitt nuvarande agerande mer intryck av att vara en form av Grönköpings Veckoblad.

Ständigt ge sken av oberoende men samtidigt brottsligt lojal mot makten och upplagesiffrorna.