Det nya bantade insatsförsvaret som ska vara omedelbart tillgängligt kommer endast att kunna sätta in 2000 personer i strid år 2014. Det framgår av ÖB:s svar till regeringen. ÖB skissar där en målbild där dagens värnpliktsförband ersätts av stående kontrakterade förband. Men pengarna räcker endast till stående förband med ett fåtal soldater enligt SvD.
Vad ska jag säga? Det är inte första April så det kan inte vara ett skämt.
Den enda ljuspunkten är att Försvarsmaktens förmåga att hävda svenskt territorium måste förbättras enligt ÖB. Han skriver att förband och materiel för övervakning av närområdet och inhämtning av underrättelser ska vidmakthållas och utvecklas.
Detta innebär att den svenska paradgrenen ubåtsindustri lever vidare och det är positivt.
Annars idel misslyckanden. Att ha 300 soldater i beredskap för snabbinsats är ett misslyckande. Nu har jag inte alla siffror i huvudet men det torde betyda minst ett tiotal stabsofficerare på varje snabbt mobiliserad soldat.
Var det allt 37 miljarder (37 000 000 000) kronor räckte till? Kalla nu saker vid dess rätta namn. En kratta är en kratta, en spade en spade och ett fiasko ett fiasko. Om jag tar förbands- och materielanslaget och dividerar dessa med antalet utbildade soldater så blir saker och ting begripliga. D.v.s det åskådliggör katastrofens omfattning.
Att en soldat efter reformen kostar 18,5 miljoner per år att utbilda och utrusta är inget annat än ett praktmisslyckande.
Med detta sänder jag en ganska skeptisk tanke till effektiviteten och kompetensen i det politiska och militära ledarskapet. I en riktig miljö, d.v.s det näringsliv som förser dessa via skattesedeln med likvida medel, skulle ingen av dom överleva ens en vecka om detta är allt man kan få ut av försvarsanslaget.
Effektivitet och kompetens för 37 miljarder kronor
Johan Westerholm on fredagen den 30:e januari 2009
