Jag hade först inte tänkt att skriva något om ACTA-förhandlingarna men ju mer jag läser olika bloggar ju mer konfunderad blir jag över Alliansens förhållningssätt till den objektiva sanningen. Låt mig vara tydlig och för formens skull använda mig av Bonniers Svenska Ordboks definition av sanning:
Sann som stämmer med verkligheten, riktig, pålitlig, äkta
Med denna definition som grund, låt oss ta resonemanget vidare. Förhandlingarna runt det så kallade ACTA-avtalet, som syftar till att stävja digital såväl som icke-digital piratkopiering, fortskrider. Tidigare har fyra de borgerliga ledamöterna i riksdagens näringsutskott (Karin Pilsäter, Björn Hamilton, Jan Andersson och Mikael Oscarsson) hävdat att
”Förhandlingarna innehåller heller inget alls som gäller Internet”
och att
”Den svenska åsikten är att ACTA ska rymmas inom ramarna för redan gällande rätt.”
Avtalsförhandlingarna är sekretesssbelagda, men delar har läckt ut [pdf] via wikileaks. Europaparlamentarikern Christian Engström går i god för dokumentets autencitet och skriver några rader i ämnet och det som Alliansens företrädare vill göra gällande stämmer inte alls med den sammantagna informationen.
Uppenbarligen föreligger det lite olika uppfattningar om definitionen kring begreppet ”sann” och jag emotser att företrädare för Alliansen reder ut begreppen. Antingen är det så att de dokument som läckt ut är falska och att Christian Engströms kommentarer efter förhandlingarna är ren lögn. Eller så är det så att Christians redogörelse är just sann och då har det politiska ledarskapet ett inte helt litet problem.
För vi kan väl inte ha notoriska och beräknande lögnare i vare sig Sveriges eller Europas högsta beslutande församling? Eller är det acceptabelt? Vad säger (PP) och Alliansen?
lördag 7 november 2009
Ingen som vet, ingen som vet....
Alliansens arbetsmarknadspolitik ter sig alltmer bisarr och verklighetsfrånvänd. Aftonbladet belyser hur Arbetsförmedlingens senaste satsning på s.k. jobbcoacher faller ut. Regeringen satsade tre miljarder för att begränsa en svensk jobbkatastrof som sgenom arbetsförmedlingen anlitade Arbetsförmedlingen 952 coachbolag. 98 av bolagen, mer än vart tionde, coachar arbetslösa med ovetenskaplig hjärntvätt emedan andra arbetar med hypnos, healing och otillåten terapi. På detta har jag en del synpunkter ….
Det är i alla fall i alla avseenden logiskt vilket vi kritiker till Alliansen ibland glömmer bort. Med nu fyra olika beräkningsgrunder för utanförskapet, varav ursprungsmodellen raderats från (M) hemsida (ska sägas att vi har hittat den och sparat den för framtidens forskning) så är det logiskt.
Men, åter till Arbetsmarknadsministerns satsning på coacher. Terapi är inte är tillåtet enligt avtalet. Trots detta har flera av de upphandlade coacherna sin huvudsakliga bakgrund och utbildning som terapeuter. Ett 50-tal av jobbcoachbolagen hänvisar till terapeutisk bakgrund i underlaget till Arbetsförmedlingen. En coach som Aftonbladet granskat närmare använder EFT-terapi – att knacka sig på kroppen – i jobbcoachningen. En annan coach använder ”frigörande måleri” i sin coachning av de arbetslösa. Metoderna och certifikaten är lika många som coacherna själva. Någon enhetlig, kvalitetssäkrande certifiering finns inte.
Anne-Christine Hornborg, docent i religionshistoria vid Linköpings universitet, har undersökt fenomenet coachning sedan 2007. Hon är mycket kritisk mot att inget oberoende organ granskar coach-utbildningarna och jämför med universitetsvärlden som granskas av Högskoleverket.
– De arbetslösa hänvisas till en okontrollerad yrkesgrupp som inte ens finns i vårt utbildningssystem.
Men som sagt. Logiskt. Eftersom Anders Borg (M) målar nationalekonomin i helt andra termer än vad vi är vana vid (termer som vinter, lador och godisskålar är numer vanligt förekommande) så är det på något sätt konsekvent att arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin (M) och näringsministern Maud Olofsson (C) går denna väg. I en anda som möjligtvis, om vi ska vara snälla, kan präglas av Monte Sori´s pedagogik. Med en travesti på en gammal barnvisa kan det i Rosenbad och Riksdag börja låta såhär på morgonsamlingarna:
"Vart tog den lilla politiken vägen? Ingen som vet, ingen som vet...."
Bra eller dåligt? Välj själv.
Alliansfritt
Det är i alla fall i alla avseenden logiskt vilket vi kritiker till Alliansen ibland glömmer bort. Med nu fyra olika beräkningsgrunder för utanförskapet, varav ursprungsmodellen raderats från (M) hemsida (ska sägas att vi har hittat den och sparat den för framtidens forskning) så är det logiskt.
Men, åter till Arbetsmarknadsministerns satsning på coacher. Terapi är inte är tillåtet enligt avtalet. Trots detta har flera av de upphandlade coacherna sin huvudsakliga bakgrund och utbildning som terapeuter. Ett 50-tal av jobbcoachbolagen hänvisar till terapeutisk bakgrund i underlaget till Arbetsförmedlingen. En coach som Aftonbladet granskat närmare använder EFT-terapi – att knacka sig på kroppen – i jobbcoachningen. En annan coach använder ”frigörande måleri” i sin coachning av de arbetslösa. Metoderna och certifikaten är lika många som coacherna själva. Någon enhetlig, kvalitetssäkrande certifiering finns inte.
Anne-Christine Hornborg, docent i religionshistoria vid Linköpings universitet, har undersökt fenomenet coachning sedan 2007. Hon är mycket kritisk mot att inget oberoende organ granskar coach-utbildningarna och jämför med universitetsvärlden som granskas av Högskoleverket.
– De arbetslösa hänvisas till en okontrollerad yrkesgrupp som inte ens finns i vårt utbildningssystem.
Men som sagt. Logiskt. Eftersom Anders Borg (M) målar nationalekonomin i helt andra termer än vad vi är vana vid (termer som vinter, lador och godisskålar är numer vanligt förekommande) så är det på något sätt konsekvent att arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin (M) och näringsministern Maud Olofsson (C) går denna väg. I en anda som möjligtvis, om vi ska vara snälla, kan präglas av Monte Sori´s pedagogik. Med en travesti på en gammal barnvisa kan det i Rosenbad och Riksdag börja låta såhär på morgonsamlingarna:
"Vart tog den lilla politiken vägen? Ingen som vet, ingen som vet...."
Bra eller dåligt? Välj själv.
Alliansfritt
Skamligt
Jag blir förbannad ju mer jag tänker på det, det här inlägget är postat i ren affekt.
Om Försvarsmakten och i förlängningen vår högsta politiska ledning hanterar våra soldaters väl och ve i Afghanistan. Mer eller mindre varje vecka kommer det nu rapporter om att de svenska trupperna i Afghanistan hamnat i hårda strider med ibland skadade soldater som resultat. På motståndarsidan har flera dödats. Förbandet har fått kraftigare beväpning och effekten är att det numera agerar mer tydligt militärt än tidigare. Det krävs absolut ingen rymdforskning bakom slutsatserna att antalet svenska ungdomar med PTS, Post Traumatiska Syndrom, kommer öka.
Samtidigt utges löften om anställning för dessa ungdomar som nu sviks. Igår bekräftade Försvarsmakten i ett internt personalmeddelande de muntliga beskeden: "Försvarsmakten klarar inte av att ge de soldater som tjänstgjort i Kosovo och Afghanistan ett erbjudande där de kan fortsätta tillsammans". Den förklaring som personalchefen ger lyder: "Som den ekonomiska situationen ser ut nu kan vi inte uppfylla den ambitionen".
Jag undrar om någon tänkt tanken hur stämningen är nu i Mazar e Sharif. Om det är någon i ledande ansvarsställning nu reflekterar att det kan finnas en och annan soldat som kanske känner sig sviken och bitter. Lägg därtill ökade risker och en ökning av PTS. Det finns all anledning för såväl ledande skrivbordskrigare som politiker att ta sig en funderare över om detta är rimligt. Om det är ett bra ledarskap. Om det stärker den folkliga förankringen för vårt nödvändiga deltagande i Afghanistan.
Det är inte ofta jag blir så här arg. Och det tillhör undantagen när jag nu säger att det måste finnas ett stort antal befattningshavare som tämligen omedelbart bör beredas möjligheten att gå mot nya utmaningar för att bereda plats för åtminstone en person som kan reda ut denna situation.
Och media? I praktiken lika goda kålsupare. Endast SvD uppmärksammar detta, övrig press tycks vänta på rubriker om dödsfall och fokuserar under tiden mer på vem som åkte ut ur Idol och vilka politiker som gått före i vaccinationskön.
Skamligt.
Om Försvarsmakten och i förlängningen vår högsta politiska ledning hanterar våra soldaters väl och ve i Afghanistan. Mer eller mindre varje vecka kommer det nu rapporter om att de svenska trupperna i Afghanistan hamnat i hårda strider med ibland skadade soldater som resultat. På motståndarsidan har flera dödats. Förbandet har fått kraftigare beväpning och effekten är att det numera agerar mer tydligt militärt än tidigare. Det krävs absolut ingen rymdforskning bakom slutsatserna att antalet svenska ungdomar med PTS, Post Traumatiska Syndrom, kommer öka.
Samtidigt utges löften om anställning för dessa ungdomar som nu sviks. Igår bekräftade Försvarsmakten i ett internt personalmeddelande de muntliga beskeden: "Försvarsmakten klarar inte av att ge de soldater som tjänstgjort i Kosovo och Afghanistan ett erbjudande där de kan fortsätta tillsammans". Den förklaring som personalchefen ger lyder: "Som den ekonomiska situationen ser ut nu kan vi inte uppfylla den ambitionen".
Jag undrar om någon tänkt tanken hur stämningen är nu i Mazar e Sharif. Om det är någon i ledande ansvarsställning nu reflekterar att det kan finnas en och annan soldat som kanske känner sig sviken och bitter. Lägg därtill ökade risker och en ökning av PTS. Det finns all anledning för såväl ledande skrivbordskrigare som politiker att ta sig en funderare över om detta är rimligt. Om det är ett bra ledarskap. Om det stärker den folkliga förankringen för vårt nödvändiga deltagande i Afghanistan.
Det är inte ofta jag blir så här arg. Och det tillhör undantagen när jag nu säger att det måste finnas ett stort antal befattningshavare som tämligen omedelbart bör beredas möjligheten att gå mot nya utmaningar för att bereda plats för åtminstone en person som kan reda ut denna situation.
Och media? I praktiken lika goda kålsupare. Endast SvD uppmärksammar detta, övrig press tycks vänta på rubriker om dödsfall och fokuserar under tiden mer på vem som åkte ut ur Idol och vilka politiker som gått före i vaccinationskön.
Skamligt.
Om (KD) historieförfalskning, gasledningen och tidvatten
Kristdemokraterna, närmast företrädd av riksdagsledamoten Jan-Erik Ågren i Jordbruksutskottet, har en oroväckande och frekvent tendens att vilja skriva om historien med jämna mellanrum. Nu senast säger (KD)
– "Mona Sahlins uttalanden om Nordstreams gasledning i Östersjön är hyckleri från S-ledaren. Den som gör anspråk på att vara statsministerkandidat måste visa tillräckligt ansvar för att stå för sina handlingar".
Att Jan-Erik Ågren helst inte vill ta i handlingar författade av en (S) ministär kan jag i vissa fall kanske hysa en viss förståelse för men att som han ger uttryck för som en konsekvens av denna allergi, att fara med direkta osanninga,r kan inte betecknas som annat än ren och skär lögn och oansvarigt av ett politiskt ledarskap. 2006-08-08 kunde man i den dåvarande (S) regeringens policy-PM läsa följande:
Projektet ligger inte i Sveriges intresse. Sverige har ingen fördel av det men många nackdelar och flera av dessa innebär en betydande negativ påverkan för Sveriges del. Risken för Östersjöns miljö, försvars- och säkerhetsskäl, påverkan på fisket och förlust av handlingsfrihet i den ekonomiska zonen är de främsta skälen mot projektet. Det finns troligen alternativ till projektet som är miljömässigt, ekonomiskt och tekniskt bättre. Detta kan underlätta för regeringen att neka tillstånd till det med tanke på den nationella lag-stiftningens och EG-lagstiftningens syften att främja långsiktigt hållbara lösningar och miljöhänsyn.
När nu (KD) ropar på ansvar från Mona Sahlin så ger (KD) intet annat uttryck för att vilja skylla sina egna tillkortakommanden på andra. Mona Sahlin (S) var vid tiden minister och har därmed, med detta policydokument, visat att hon på ett tidigt stadium tog ansvar. Återigen så visar det sig att när tidvattnet rinner ut så blir det uppenbart vem som badar naken.
(KD) kanske i sin gudomliga vishet skulle investera i ett par badbyxor, eller åtminstone ett par läsglasögon, till den gode Jan Erik Ågren. Munkavle går bra det med.
Media: DN, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB1,
Sociala media: Rödgrönt samarbete, Alliansfritt, Kent Persson, Han som fräser i jorden,
– "Mona Sahlins uttalanden om Nordstreams gasledning i Östersjön är hyckleri från S-ledaren. Den som gör anspråk på att vara statsministerkandidat måste visa tillräckligt ansvar för att stå för sina handlingar".
Att Jan-Erik Ågren helst inte vill ta i handlingar författade av en (S) ministär kan jag i vissa fall kanske hysa en viss förståelse för men att som han ger uttryck för som en konsekvens av denna allergi, att fara med direkta osanninga,r kan inte betecknas som annat än ren och skär lögn och oansvarigt av ett politiskt ledarskap. 2006-08-08 kunde man i den dåvarande (S) regeringens policy-PM läsa följande:
Projektet ligger inte i Sveriges intresse. Sverige har ingen fördel av det men många nackdelar och flera av dessa innebär en betydande negativ påverkan för Sveriges del. Risken för Östersjöns miljö, försvars- och säkerhetsskäl, påverkan på fisket och förlust av handlingsfrihet i den ekonomiska zonen är de främsta skälen mot projektet. Det finns troligen alternativ till projektet som är miljömässigt, ekonomiskt och tekniskt bättre. Detta kan underlätta för regeringen att neka tillstånd till det med tanke på den nationella lag-stiftningens och EG-lagstiftningens syften att främja långsiktigt hållbara lösningar och miljöhänsyn.
När nu (KD) ropar på ansvar från Mona Sahlin så ger (KD) intet annat uttryck för att vilja skylla sina egna tillkortakommanden på andra. Mona Sahlin (S) var vid tiden minister och har därmed, med detta policydokument, visat att hon på ett tidigt stadium tog ansvar. Återigen så visar det sig att när tidvattnet rinner ut så blir det uppenbart vem som badar naken.
(KD) kanske i sin gudomliga vishet skulle investera i ett par badbyxor, eller åtminstone ett par läsglasögon, till den gode Jan Erik Ågren. Munkavle går bra det med.
Media: DN, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB1,
Sociala media: Rödgrönt samarbete, Alliansfritt, Kent Persson, Han som fräser i jorden,
Om Försvaret och ett garage på Gotland som minne
Samtidigt som de regionala maktbalanserna förändras radikalt med gasledningen genom Östersjön avskaffar Alliansens Sten Tolgfors (M) värnplikten. Avskaffar den till förmån för ett yrkesförsvar och detta skall ta sin början den 1 juli 2010.
Försvarsmakten å andra sidan har i flera år vädjat om just anställda soldater. Nu har man chansen. Men när det nu kommer till kritan så saknas pengar och beslut. De som drabbas är Sveriges mest erfarna soldater som idag finns i Afghanistan, runt 250 män och kvinnor. Styrkan där beskrivs internt i Försvarsmakten som det mest kvalificerade förband Sverige satt upp. Orsaken är att de flesta soldaterna har tjänstgjort tillsammans i över två år.
Det som hindrar är just att det saknas medel. Såhär beskriver Försvarsministern sin syn på sitt uppdrag:
Vi är inne i en period av betydande förnyelse av försvaret. Jag vill ha ett försvar som är mer användbart, tillgängligt och flexibelt – i Sverige, närområdet och världen.
Men det ser inte ut att gå så bra, att vilja är inte alltid att kunna visar det sig. Det saknas pengar för att anställa, vi har för många flygplan med bristfällig utrustning, ett överbelamrat högkvarter och numera nämns försvarsmakten endast i en dagstidning. Sten Tolgfors har med viss bravur på rekordtid lyckats demontera ett folkligt förankrat försvar med passiv hjälp från en försvararmaktsledning som verkar trotsa alla försök till kompetenshöjning inom områden som ekonomi och projektledning. Jag kan här rekommendera Wiseman som läsning rent allmänt. Han har en hel del att berätta om förmågan att projektleda inom försvarsmakten.
Det enda mer substantiella som skett är att vi på Gotland kommer ha ett garage med stridsvagnar inom kort samt att vi tagit på oss ledartröjan och huvuddelen av bemanningsansvaret för nästa snabbinsatsstyrka.
Ska vi säga grattis? Tror inte det, det här ger mig som f.d. yo och numer management konsult kalla kårar. Maken till slapp hantering och önsketänkande verkar vara svår att hitta någon annan stans. Men nu med en slutlig adress till Sten Tolgfors: Ansvaret är ditt, bara ditt. Oavsett inkompetens hos försvarsmaktsledningen åligger det dig att reda ut detta, det ligger i uppdragets och demokratins natur.
Om du har tur kan garaget på Gotland komma att uppkallas efter dig.
Claes Arvidsson,
Försvarsmakten å andra sidan har i flera år vädjat om just anställda soldater. Nu har man chansen. Men när det nu kommer till kritan så saknas pengar och beslut. De som drabbas är Sveriges mest erfarna soldater som idag finns i Afghanistan, runt 250 män och kvinnor. Styrkan där beskrivs internt i Försvarsmakten som det mest kvalificerade förband Sverige satt upp. Orsaken är att de flesta soldaterna har tjänstgjort tillsammans i över två år.
Det som hindrar är just att det saknas medel. Såhär beskriver Försvarsministern sin syn på sitt uppdrag:
Vi är inne i en period av betydande förnyelse av försvaret. Jag vill ha ett försvar som är mer användbart, tillgängligt och flexibelt – i Sverige, närområdet och världen.
Men det ser inte ut att gå så bra, att vilja är inte alltid att kunna visar det sig. Det saknas pengar för att anställa, vi har för många flygplan med bristfällig utrustning, ett överbelamrat högkvarter och numera nämns försvarsmakten endast i en dagstidning. Sten Tolgfors har med viss bravur på rekordtid lyckats demontera ett folkligt förankrat försvar med passiv hjälp från en försvararmaktsledning som verkar trotsa alla försök till kompetenshöjning inom områden som ekonomi och projektledning. Jag kan här rekommendera Wiseman som läsning rent allmänt. Han har en hel del att berätta om förmågan att projektleda inom försvarsmakten.
Det enda mer substantiella som skett är att vi på Gotland kommer ha ett garage med stridsvagnar inom kort samt att vi tagit på oss ledartröjan och huvuddelen av bemanningsansvaret för nästa snabbinsatsstyrka.
Ska vi säga grattis? Tror inte det, det här ger mig som f.d. yo och numer management konsult kalla kårar. Maken till slapp hantering och önsketänkande verkar vara svår att hitta någon annan stans. Men nu med en slutlig adress till Sten Tolgfors: Ansvaret är ditt, bara ditt. Oavsett inkompetens hos försvarsmaktsledningen åligger det dig att reda ut detta, det ligger i uppdragets och demokratins natur.
Om du har tur kan garaget på Gotland komma att uppkallas efter dig.
Claes Arvidsson,
fredag 6 november 2009
Kreativ statistik och hästhandlarens arvingar
Alliansfritt uppmärksammar Alliansens utförsgåvor i kreativ statistik. SCB:s arbetskraftsundersökning är grunden för resonemanget och Alliansföreträdare hävdar att sedan förra året har befolkningen ökat med 78.000 människor, och sedan 2006 har det tillkommit 11.000 arbetstillfällen. Men.
I relativa tal har arbetslösheten de facto ökat från 1.209.000 personer. Enligt riksdagens utredningstjänst (Dnr 2009:1262) var utanförskapet med samma mått mätt 1.287.000 personer i september 2009
Tittar man på numera raderade artiklar på moderaternas hemsida från valrörelsen 2006 finner man att beräkningsmodellerna nu är totalt fyra stycken olika.
Det är sällan detta siffertrixande blir så uppenbart som nu. Jag emotser faktiskt partiledaröverläggningar för att enas om beräkningsmodellerna, så här kan vi inte ha det.
Å andra sidan är det ett fattigdomsbevis om två så skickliga nationalekonomer som Anders Borg (M) och Thomas Östros (S) inte kan använda sig av samma modell men dessa skall kanske inte lastas alltför mycket då det främst är Sven-Otto Littorin (M) och Maud Olofsson (C) som är oroväckande snabba med att finna nya kreativa modeller för rikets statistik. Beteendet är farligt nära de skrönor som jag hört om hästhandlare och är månne Arbetsmarknadministern och Näringsministern släkt med denna?
Var är respekten för väljarna? Försvann den med hästhandlarens arvingar?
I relativa tal har arbetslösheten de facto ökat från 1.209.000 personer. Enligt riksdagens utredningstjänst (Dnr 2009:1262) var utanförskapet med samma mått mätt 1.287.000 personer i september 2009
Tittar man på numera raderade artiklar på moderaternas hemsida från valrörelsen 2006 finner man att beräkningsmodellerna nu är totalt fyra stycken olika.
Det är sällan detta siffertrixande blir så uppenbart som nu. Jag emotser faktiskt partiledaröverläggningar för att enas om beräkningsmodellerna, så här kan vi inte ha det.
Å andra sidan är det ett fattigdomsbevis om två så skickliga nationalekonomer som Anders Borg (M) och Thomas Östros (S) inte kan använda sig av samma modell men dessa skall kanske inte lastas alltför mycket då det främst är Sven-Otto Littorin (M) och Maud Olofsson (C) som är oroväckande snabba med att finna nya kreativa modeller för rikets statistik. Beteendet är farligt nära de skrönor som jag hört om hästhandlare och är månne Arbetsmarknadministern och Näringsministern släkt med denna?
Var är respekten för väljarna? Försvann den med hästhandlarens arvingar?
Om Ecce Homo och något om systemsocialism
Anna Hedborg, Alliansens arbetsförmågeutredare, föreslår en utveckling av socialförsäkringssystemet i en rapport att en särskild ersättning till gravida och sörjande skall införas och ingen sjukpenning efter skönhetsoperationer.
Anna Hedborg är en före detta (S) politiker och sjukförsäkringsminister som gjort sig mest känd för att ha kallat icke förvärvsarbetande kvinnor som förrädare. Att hon nu lägger detta förslag ser jag som märkligt och sannolikt en eftergift för de krafter inom Alliansen som har en rätt grumlig syn på sjukdom, dess orsakssamverkan och kvinnosyn.
Hennes rapport skall ses i ljuset av att Försäkringskassan har dömts till skadestånd för att ha nekat ersättning för fyra gravida kvinnor som fått problem under havandeskapet. Vi kan i sammanhanget läsa följande utdrag från Riksdagens frågestund den 5 november 2009 mellan Michael Anefur (KD) och Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP).
Anf. 39 MICHAEL ANEFUR (kd): Herr talman! Det jag funderar på är om det kanske finns någonting att göra som skulle förhindra att vi får en fortsättning på den här typen av händelser. Mitt parti Kristdemokraterna har föreslagit något slags liten graviditetspeng – en trygghet i väntans tider – som man skulle kunna utnyttja i slutet av en graviditet. Skulle det kunna vara någonting som ministern möjligen kunde tänka sig att verka för?
Anf. 40 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):
Herr talman! Det är redan i dag möjligt att via föräldraförsäkringen i förväg ta ut jag tror att det är en månad, alltså innan man föder. Det är just för att man utgår från att vissa kvinnor inte mäktar med att jobba tiden ut. Den möjligheten finns således. Det som domen stipulerar är väl någonting annat än den möjlighet som kvinnorna kunde ha använt sig av ifall de behövde vara hemma. Försäkringskassan får titta på domen, och om det visar sig att två lagstiftningar går mot varandra och inte kan verka sida vid sida finns det anledning både för mig och för Husmark Pehrsson att titta närmare på dessa frågor för att se hur vi kan lösa dem. För tillfället ser jag inte att den dom som kom i går skulle föranleda några åtgärder från min sida.
Och enligt mitt sätt att se det, inte senare heller. Vad (KD) och Anna Hedborg vill hän är att med allmosor skapa ett system där alla havandeskapskomplikationer klassas lika. Som att slå in runda bollar i fyrkantiga hål. En släkting till mig tillbringade fyra månader på sjukhus för extrema problem under graviditeten, en graviditet där ett av fostren (hon väntade tvillingar) aborterades spontant. Med att skapa nya system blir samhället systemförsvarare istället för att se människan, ecce homo på latin.
(KD) har visat sitt riktiga ansikte och Anna Hedborgs systemsocialism har inte reformerats i någon större omfattning som jag ser det. Inte mycket av människa före system där inte.
Ecce Homo.
Annat: Polaritet, Aftonbladet, Aftonbladet, HD, HD, Sydsvenskan, Expressen, Dagen, DN
Anna Hedborg är en före detta (S) politiker och sjukförsäkringsminister som gjort sig mest känd för att ha kallat icke förvärvsarbetande kvinnor som förrädare. Att hon nu lägger detta förslag ser jag som märkligt och sannolikt en eftergift för de krafter inom Alliansen som har en rätt grumlig syn på sjukdom, dess orsakssamverkan och kvinnosyn.
Hennes rapport skall ses i ljuset av att Försäkringskassan har dömts till skadestånd för att ha nekat ersättning för fyra gravida kvinnor som fått problem under havandeskapet. Vi kan i sammanhanget läsa följande utdrag från Riksdagens frågestund den 5 november 2009 mellan Michael Anefur (KD) och Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP).
Anf. 39 MICHAEL ANEFUR (kd): Herr talman! Det jag funderar på är om det kanske finns någonting att göra som skulle förhindra att vi får en fortsättning på den här typen av händelser. Mitt parti Kristdemokraterna har föreslagit något slags liten graviditetspeng – en trygghet i väntans tider – som man skulle kunna utnyttja i slutet av en graviditet. Skulle det kunna vara någonting som ministern möjligen kunde tänka sig att verka för?
Anf. 40 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):
Herr talman! Det är redan i dag möjligt att via föräldraförsäkringen i förväg ta ut jag tror att det är en månad, alltså innan man föder. Det är just för att man utgår från att vissa kvinnor inte mäktar med att jobba tiden ut. Den möjligheten finns således. Det som domen stipulerar är väl någonting annat än den möjlighet som kvinnorna kunde ha använt sig av ifall de behövde vara hemma. Försäkringskassan får titta på domen, och om det visar sig att två lagstiftningar går mot varandra och inte kan verka sida vid sida finns det anledning både för mig och för Husmark Pehrsson att titta närmare på dessa frågor för att se hur vi kan lösa dem. För tillfället ser jag inte att den dom som kom i går skulle föranleda några åtgärder från min sida.
Och enligt mitt sätt att se det, inte senare heller. Vad (KD) och Anna Hedborg vill hän är att med allmosor skapa ett system där alla havandeskapskomplikationer klassas lika. Som att slå in runda bollar i fyrkantiga hål. En släkting till mig tillbringade fyra månader på sjukhus för extrema problem under graviditeten, en graviditet där ett av fostren (hon väntade tvillingar) aborterades spontant. Med att skapa nya system blir samhället systemförsvarare istället för att se människan, ecce homo på latin.
(KD) har visat sitt riktiga ansikte och Anna Hedborgs systemsocialism har inte reformerats i någon större omfattning som jag ser det. Inte mycket av människa före system där inte.
Ecce Homo.
Annat: Polaritet, Aftonbladet, Aftonbladet, HD, HD, Sydsvenskan, Expressen, Dagen, DN
torsdag 5 november 2009
Om 120 mil gasledning och något om realpolitik
120 mil gasledning skall nu dras i Östersjön varav 50 mil i svensk ekonomisk zon. Sett ur ett europeiskt perspektiv är det den enda rimliga vägen för Tyskland att säkra tillgången till gas istället som idag, via Ukraina, som varje år vid den här tiden riskerar att få gasen avstängd p.g.a. oreglerade fakturor.
Som jag sade tidigare, den Ryska björnen har fortfarande tänder att bita med, och efter att ha tagit del av miljöprövningen kan jag bara konstatera att Alliansen lagt sig platt för Ryssland och Tyskland med andra politiska skäl än de miljöpolitiska.
Jag säger inte att detta är ett felaktigt beslut men vill peka på de konsekvenser det får för den svenska försvarsinriktningen. Det kommer nu inom kort finnas goda skäl för Östersjöstaterna att visa flaggan i sina respektive ekonomiska zoner och sådant kostar. Pengar. Ryssland kommer inte att acceptera att andra stater på något sätt bereder de ryska gasleveranserna problem, exportintäkterna, likt det säkerhetspolitiska verktyg energileveranserna utgör, kommer att vara alltför värdefulla.
Istället för att som miljöminister Carlgren (C) påstår att man tagit hänsyn till remissinstanserna är det rakare att säga som det är. Detta är europeisk säkerhetspolitik i den högre skolan och då USA och därmed Nato av finansiella skäl för en tynande tillvaro på den euroasiatiska kontinenten krävs helt andra tag. Att ropa på Nato-medlemskap kan vara fel väg, att däremot stärka Östersjösamarbetet i enlighet med Nordiska rådet och Stoltenbergrapporten bedömer jag som en mer balanserad och realistisk väg.
Detta är inte miljöpolitik. Detta är ingenting annat än realpolitik i den högre skolan.
SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB1, Kent Persson, Tokmoderaten, Greenjessica's Blog, SCHLAUG.SE, http://www.bjornsundin.se/2009/11/en-regering-helt-utan-egen-vilja/, S.A.S. Dux et Prince..., Departementet, Cornucopia?, Peter J Olsson, Jonas Sjöstedt, DN
Som jag sade tidigare, den Ryska björnen har fortfarande tänder att bita med, och efter att ha tagit del av miljöprövningen kan jag bara konstatera att Alliansen lagt sig platt för Ryssland och Tyskland med andra politiska skäl än de miljöpolitiska.
Jag säger inte att detta är ett felaktigt beslut men vill peka på de konsekvenser det får för den svenska försvarsinriktningen. Det kommer nu inom kort finnas goda skäl för Östersjöstaterna att visa flaggan i sina respektive ekonomiska zoner och sådant kostar. Pengar. Ryssland kommer inte att acceptera att andra stater på något sätt bereder de ryska gasleveranserna problem, exportintäkterna, likt det säkerhetspolitiska verktyg energileveranserna utgör, kommer att vara alltför värdefulla.
Istället för att som miljöminister Carlgren (C) påstår att man tagit hänsyn till remissinstanserna är det rakare att säga som det är. Detta är europeisk säkerhetspolitik i den högre skolan och då USA och därmed Nato av finansiella skäl för en tynande tillvaro på den euroasiatiska kontinenten krävs helt andra tag. Att ropa på Nato-medlemskap kan vara fel väg, att däremot stärka Östersjösamarbetet i enlighet med Nordiska rådet och Stoltenbergrapporten bedömer jag som en mer balanserad och realistisk väg.
Detta är inte miljöpolitik. Detta är ingenting annat än realpolitik i den högre skolan.
SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB1, Kent Persson, Tokmoderaten, Greenjessica's Blog, SCHLAUG.SE, http://www.bjornsundin.se/2009/11/en-regering-helt-utan-egen-vilja/, S.A.S. Dux et Prince..., Departementet, Cornucopia?, Peter J Olsson, Jonas Sjöstedt, DN
Att släcka bränder med bensin
Under tredje kvartalet 2009 var 3 630 000 personer i ålederskategorin 15-74 år ej i arbete, den registrerad arbetslösheten uppgick till 399 000 personer, en ökning på 84 000 jämfört med föregående period, varav nu totalt 125 000 var långtidsarbetslösa enligt SCB Arbetskraftundersökning som bland annat citeras i DI och på Alliansfritt.
Siffrorna står i bjärt kontrast mot Maud Olofssons (C) uttalande om att sysselsättningen har ökat sedan Alliansens makttilträde. Det är sannolikt därför Alliansen hänger sig till omfattande historierevisionism när man nu helt plötsligt höjer de siffror som man angav i valrörelsen 2006. En rätt unken doft sprider sig onekligen.....
Och, oaktat vad nu Anders Borg (M) och Maud Olofsson (C) säger finns det en rad med signaler att vi inte på långa vägar är igenom. Tecken på detta är hur bostadspriserna skjuter i höjden trots att ingen underliggande sysselsättning ökar. För att prata ren svenska: Konsumtionen ökar av sällanköpsprodukter (bostäder, viss lyxkonsumtion) men slår inte igenom på sysselsättningen eller normalkonsumenter.
Tydligare och tydligare blir det nu att jobbskatteavdragen går till "fel" typ av konsumtion och är därmed inte en faktor att räkna med vare sig historiskt (SCB siffror är smärtsamma men övertydliga ) eller framgent. Att tro att vi får ett förändrat konsumtionsmönster nu är att tro på tomten anser jag.
Trots detta förordar Alliansen mer av samma medicin med det fjärde jobbskatteavdraget. Detta avdrag kan visa sig vara förödande med en bostadsbubbla som växer allt snabbare och inom överskådlig tid riskerar att brisera. Som flesta ekonomer börjar sluta sig till att det inte längre är frågan om, utan när....
Jag får känslan att Alliansen tror att man kan släcka bränder med bensin. Jag kan säga såhär: Det går inte.
Annat: Norran
Siffrorna står i bjärt kontrast mot Maud Olofssons (C) uttalande om att sysselsättningen har ökat sedan Alliansens makttilträde. Det är sannolikt därför Alliansen hänger sig till omfattande historierevisionism när man nu helt plötsligt höjer de siffror som man angav i valrörelsen 2006. En rätt unken doft sprider sig onekligen.....
Och, oaktat vad nu Anders Borg (M) och Maud Olofsson (C) säger finns det en rad med signaler att vi inte på långa vägar är igenom. Tecken på detta är hur bostadspriserna skjuter i höjden trots att ingen underliggande sysselsättning ökar. För att prata ren svenska: Konsumtionen ökar av sällanköpsprodukter (bostäder, viss lyxkonsumtion) men slår inte igenom på sysselsättningen eller normalkonsumenter.
Tydligare och tydligare blir det nu att jobbskatteavdragen går till "fel" typ av konsumtion och är därmed inte en faktor att räkna med vare sig historiskt (SCB siffror är smärtsamma men övertydliga ) eller framgent. Att tro att vi får ett förändrat konsumtionsmönster nu är att tro på tomten anser jag.
Trots detta förordar Alliansen mer av samma medicin med det fjärde jobbskatteavdraget. Detta avdrag kan visa sig vara förödande med en bostadsbubbla som växer allt snabbare och inom överskådlig tid riskerar att brisera. Som flesta ekonomer börjar sluta sig till att det inte längre är frågan om, utan när....
Jag får känslan att Alliansen tror att man kan släcka bränder med bensin. Jag kan säga såhär: Det går inte.
Annat: Norran
Om rättsmedvetande och speglar
Aftonbladet och SvD uppmärksammar domen mot Per-Anders Pettersson som ingrep när han såg en kvinna bli överfallen av en man.
Efter att ha läst domarna och artiklarna så ställer jag mig tveksam, milt sagt, om domstolarna har förstått vilka dammluckor som man riskerar att öppna. Detta blev uppenbart när jag nu på morgonen såg hur många som gått med i den stödgrupp som skapats i det virtuella samhälle som Facebook utgör. Hundratals läsare till Aftonbladet har hört av sig och uttryckt sitt stöd för Per Anders Pettersson, som dömts till fängelse i ett år. "Domen är orättvis" är den vanligaste kommentaren. "Rädda Nåshjälten"- gruppen på Facebook hade på onsdagskvällen över 8000 medlemmar. Utöver detta har jag fått ett tiotal mail som vill att jag skriver om det, mail som kommer från bägge politiska läger.
Lag får sin legitimitet med förankring hos folket, när folket uppfattar ett brott som ett brott och att utmätning av straff sker mot gärningsman skapas en legitimitet för själva rättsväsendet och samhället.
Jag ställer mig milt sagt frågande om någon i rätten har blivit rädd eller känt empati någon gång. Eller har den minsta kännedom om det som i stresspsykologi kallas för stresskonen. Den senare mekanismen är inte ointressant, att när människan utsätts för extrem stress framkallas våra genetiska egenskaper likt ett djurs. Vi kan reagera på två sätt för att avvärja fara, anfall eller flykt, beroende på hur just vår genetiska kod är uppbyggd. Detta sker sällan medvetet.
Per-Anders agerade i detta fall med anfall, och med ett moraliskt korrekt prioriterande som han sannolikt i stunden inte reflekterade närmare över. Jag kan inte se annat än att ursprunget till händelsen, vi kan kalla honom gärningsman nr ett, haft en sjusärdelses skicklig advokat samtidigt som rättsväsendet inte lyckats med att förse Per-Anders med motsvarande.
Rättsväsendet har att ta hänsyn till folkviljan, med de reaktioner jag sett finns djupa klyftor och öppnar dammluckorna till en helt annan rättsstat än den vi vill se. För varje gång detta händer urholkas stenen lite till och vi riskerar själva grunden i vår demokrati med krafter som vill se andra former.
Rop på ståndrätt och medborgargarden skall inte negligeras, det är signaler som tyder på att vi glider åt ett håll som inte är önskvärt.
Och gruppen på Facebook? Jag gick med, just nu talar hjärtat kanske mer än förnuftet. Som en ögonblicklig reaktion. Inte för att jag var stressad, mer för att jag kände empati. Och jag hoppas att jag hade reagerat som Per-Anders i motsvarande situation, jag hade i alla fall kunnat se mig i spegeln efteråt vilket jag är tveksam till om nämndemän och lagmän kan göra.
Detta är, anser jag, något för alla som har ett politiskt uppdrag eller ambitioner, något att ta en rejäl funderare över.
Efter att ha läst domarna och artiklarna så ställer jag mig tveksam, milt sagt, om domstolarna har förstått vilka dammluckor som man riskerar att öppna. Detta blev uppenbart när jag nu på morgonen såg hur många som gått med i den stödgrupp som skapats i det virtuella samhälle som Facebook utgör. Hundratals läsare till Aftonbladet har hört av sig och uttryckt sitt stöd för Per Anders Pettersson, som dömts till fängelse i ett år. "Domen är orättvis" är den vanligaste kommentaren. "Rädda Nåshjälten"- gruppen på Facebook hade på onsdagskvällen över 8000 medlemmar. Utöver detta har jag fått ett tiotal mail som vill att jag skriver om det, mail som kommer från bägge politiska läger.
Lag får sin legitimitet med förankring hos folket, när folket uppfattar ett brott som ett brott och att utmätning av straff sker mot gärningsman skapas en legitimitet för själva rättsväsendet och samhället.
Jag ställer mig milt sagt frågande om någon i rätten har blivit rädd eller känt empati någon gång. Eller har den minsta kännedom om det som i stresspsykologi kallas för stresskonen. Den senare mekanismen är inte ointressant, att när människan utsätts för extrem stress framkallas våra genetiska egenskaper likt ett djurs. Vi kan reagera på två sätt för att avvärja fara, anfall eller flykt, beroende på hur just vår genetiska kod är uppbyggd. Detta sker sällan medvetet.
Per-Anders agerade i detta fall med anfall, och med ett moraliskt korrekt prioriterande som han sannolikt i stunden inte reflekterade närmare över. Jag kan inte se annat än att ursprunget till händelsen, vi kan kalla honom gärningsman nr ett, haft en sjusärdelses skicklig advokat samtidigt som rättsväsendet inte lyckats med att förse Per-Anders med motsvarande.
Rättsväsendet har att ta hänsyn till folkviljan, med de reaktioner jag sett finns djupa klyftor och öppnar dammluckorna till en helt annan rättsstat än den vi vill se. För varje gång detta händer urholkas stenen lite till och vi riskerar själva grunden i vår demokrati med krafter som vill se andra former.
Rop på ståndrätt och medborgargarden skall inte negligeras, det är signaler som tyder på att vi glider åt ett håll som inte är önskvärt.
Och gruppen på Facebook? Jag gick med, just nu talar hjärtat kanske mer än förnuftet. Som en ögonblicklig reaktion. Inte för att jag var stressad, mer för att jag kände empati. Och jag hoppas att jag hade reagerat som Per-Anders i motsvarande situation, jag hade i alla fall kunnat se mig i spegeln efteråt vilket jag är tveksam till om nämndemän och lagmän kan göra.
Detta är, anser jag, något för alla som har ett politiskt uppdrag eller ambitioner, något att ta en rejäl funderare över.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
![[Valid RSS]](valid-rss.png "Validate my RSS feed")