Idag kom så reaktionen på den turbulens vi fått uppleva inom socialdemokratin sedan den 7 oktober i fjol. En turbulens som födde ett par nya ledargestalter i S samtidigt som alla de brister och konflikter som legat och pyrt i upp till 20 år nu kommit upp i dagen. Läkeprocessen kommer bli lång och bitvis minst lika hård men nu med fördelen att allt är avslöjat. Det finns bara en väg, och det är framåt.
Idag har jag haft ett möte med distriktsföreträdare i Stockholms Län. Ett bra möte där vi redde ut kommunikationsmissarna mellan oss internt. Det kommer bli fler av dessa under den resa vi har framför oss men jag kan säga en sak, jag känner att jag och partidistriktet nu går hyfsat i takt. Och framför allt, vi har skapat en rutin så att sakliga konflikter inte växer och blir personliga. Politik är passion, passion är känslor och inte någon kan säga att han eller hon är felfri. Det var ett möte där vi gick varandra till mötes. I kropp. I själ. I tanke.
Så. Nu kommer reaktionerna, tvärförkyld och så pass risig att jag ikväll inte kunde släppa ut återstående känslor genom den ventil jag skattar högst. Karate. Ni får hålla tillgodo med Antonio Diaz när han gör katan ”Bassai Dai”, vår stils huvudkata på dan-nivå. Antonia Diaz, världsmästare, är sannolikt den ödmjukaste person jag träffat någonsin, vi tränar i samma huvudstil och jag stöter på honom med jämna mellanrum. Att träna med honom är en upplevelse utöver det vanliga. Inte så mycket för teknikens skull, mer för den ödmjukhet men samtidigt stenhårda vilja och förmågan att fokusera som han representerar.
Den känslan samt förebilden som Diaz är för oss karatekas tar jag nu med mig i politiken. Jag bestämde mig idag, kl 1430, för att hänga kvar i politiken ett tag till. 2014, here I come.
Idag har jag haft ett möte med distriktsföreträdare i Stockholms Län. Ett bra möte där vi redde ut kommunikationsmissarna mellan oss internt. Det kommer bli fler av dessa under den resa vi har framför oss men jag kan säga en sak, jag känner att jag och partidistriktet nu går hyfsat i takt. Och framför allt, vi har skapat en rutin så att sakliga konflikter inte växer och blir personliga. Politik är passion, passion är känslor och inte någon kan säga att han eller hon är felfri. Det var ett möte där vi gick varandra till mötes. I kropp. I själ. I tanke.
Så. Nu kommer reaktionerna, tvärförkyld och så pass risig att jag ikväll inte kunde släppa ut återstående känslor genom den ventil jag skattar högst. Karate. Ni får hålla tillgodo med Antonio Diaz när han gör katan ”Bassai Dai”, vår stils huvudkata på dan-nivå. Antonia Diaz, världsmästare, är sannolikt den ödmjukaste person jag träffat någonsin, vi tränar i samma huvudstil och jag stöter på honom med jämna mellanrum. Att träna med honom är en upplevelse utöver det vanliga. Inte så mycket för teknikens skull, mer för den ödmjukhet men samtidigt stenhårda vilja och förmågan att fokusera som han representerar.
Den känslan samt förebilden som Diaz är för oss karatekas tar jag nu med mig i politiken. Jag bestämde mig idag, kl 1430, för att hänga kvar i politiken ett tag till. 2014, here I come.


